För många färger?

Jag har inget nytt att visa vad gäller pågående stickningar och virkningar, så jag tar och visar lite som inte är alldeles nytt sålänge istället - det är ju nytt på bloggen! I våras beställde jag Ekobomull från Helylle i de färger som min dotter A gillar allra mest: lila, rosa och blått. Jag gillar Huskrokens bomullsgarner till sommarplagg och småsaker och tänkte att det här kommer bli jättebra.

A är alltid mycket intresserad av allt som jag håller på med och kan till och med skilja ull från andra material. Men när den här tröjan var monterad och färdig (vilket skedde två månader efter att den var färdigstickad, ähum, hade t.o.m. med den på semestern hos min mamma i hopp om att hon skulle sy ihop den! Höjden av monteringslathet?!) så var A inte alls intresserad av att ha den på sig. Jag kände mig smygsårad, för jag tycker den är fin, men en treåring med stålvilja och stilkänsla förhandlar man inte med hur som helst! Varje gång tröjan kom fram så blev hon lite olustig till mods. Och jag tvingar ju henne inte att ha den, eftersom jag märker att det inte KÄNNS RÄTT för henne. Efter några gånger frågade jag henne vänligt och nyfiket varför hon inte tycker om den, och då sa hon förläget "det är för många färger".

Mössan däremot, som jag virkade till henne i våras, älskar hon! Den är också virkad i ekobomullen, men är enfärgad (samma färg som tröjans kanter). Faktum är att jag förstår henne precis, jag kan själv ibland tycka att det blir "oroligt" med melerade garner, beror lite på hur de är färgade och hur långt ifrån varandra nyanserna är. Så kan det gå!