7 dagar

För 7 dagar sen föddes finaste sonen. 7 dagar av kärlek, kaos, kaffe, sömn och vakenhet i en enda villervalla.

I 7 dagar har jag också haft en total paus i att ens tänka på garn!

Men idag slog lusten till, jag var bara tvungen att ta fram en stickning för att liksom komma i balans med mig själv lite.

Så även om det händer omtumlande saker i mitt liv verkar alltså 7 dagar vara gränsen för garncelibat för mig.

Idag var det Zetor som fick sig några varvs uppmärksamhet på balkongen, där vi alla har vistats mycket idag, när värmen kommit tillbaka.

Jag har precis påbörjat nystan nummer 2 (av 2) av den fina ekologiska Pima-bomullen, och har hittills använt 1/4 av pärlorna jag har. Det är bra, för jag tänkte att de ska komma lite tätare när det närmar sig kanten.

Undrar just hur långt jag hunnit när det gått ytterligare 7 dagar.

Kort i rocken

Det gör inte så mycket att koftan inte hann bli klar...
Storasyster har gjort handtryck på J:s body.

Äntligen!

Efter 11 dagars "extra" väntan kom äntligen en liten kille! Tack alla för era uppmuntringar och tankar i min väntan. Nu är vi hemma igen och ska vänja oss vid att vara fyra i familjen.

Stickningen som var med till BB låg i sin påse hela tiden... hade lite annat att göra både före och efter hans ankomst. Det är första gången jag upplevt att nåt som tagit låång tid inte behövde piggas upp av en stickstund ;)

Nu handlar det om garn, dag +9

Jag börjar tappa tron på att det blir nåt barn här, så jag tänkte blogga lite om stickning istället! Såhär ser början ut på min minikofta som jag började på häromdagen. Följer inget mönster utan provar efterhand, jag gillar uppifrån-ner-raglan-metoden.

Jag har precis börjat öka för att få en ringning som ska gå lite omlott efterhand. Det ska också bli nån stickad eller virkad (eller båda!) kant runt ringning och ärmslut sen. I samma garn om det räcker, men annars i nåt lite tunnare. Funderar också att eventuellt göra nåt litet roligt broderi eller utsmyckning nånstans, eftersom stickningen i sig är så enkel. Har inte heller bestämt om jag ska ha knäppning med en knapp eller om jag ska sticka band att knyta under bysten. Det löser sig när jag väl kommer så långt.

På baksidan är jag riktigt nöjd, den sitter som den ska. Ärmarna ska sen bli lite längre också, får se hur långa de blir när jag stickat färdigt "kroppen" och hur långt garnet räcker. Det verkar dock vara drygare än jag trodde, är fortfarande på andra nystanet.

Ett litet problem syns dock när man tittar från sidan. (Och nu menar jag inte det faktum att gravidmagen är kvar!) Jag är betydligt större fram än bak, och jag behöver göra nån slags formnig för att få koftan att sitta snyggt över bysten, och så att den inte ska kännas säckig baktill. Funderar på nån slags korta varv-lösning, samtidigt som jag ökar för omlottringningen. Jag ska genast börja prova ut nån lösning på det hela, eftersom det verkar bli ännu en eftermiddag på balkongen...

Protest, dag +7 (samt uppdatering)

Nu är det inte alls kul längre. Min hjärna och övriga kropp har lagt av helt, och jag vill inte mer. Vill inte vänta. Vill inte ha denna värme. Det verkar som att det stackars barnet i magen protesterar mot värmen på samma sätt som jag - genom att drabbas av total handlingsförlamning.

Jag är trött på allt nu så till den grad att jag vägrar sticka färdigt bebikoftan. Bestämd och med 3-åringslogiken "om inte du gör som jag säger så gör inte jag nåt för dig heller". På den nivån hamnar jag i värmen, trots att jag bär med mig en bordsfläkt till de rum jag förflyttar mig mellan.

Bara för att visa att jag menar allvar med det så har jag börjat proteststicka på en Minisweater-inspirerad minikofta till mig själv i det grågröna bomullsgarnet jag köpte häromdagen. Jag har faktiskt tagit kort på den, men det verkar som att kameran protesterar också, när jag ska överföra bilderna till datorn... Den vill väl inte heller nåt.

Vi får väl se om jag kan blogga med bilder imorgon - för nu tror jag inte längre på att det blir nåt barn förrän jag ser det!

NÅGON TIMME SENARE, NÅGON GRAD SVALARE:

Alltså, jag hoppas verkligen att jag inte ska skriva så många fler såna surinlägg som ovan. Ursäkta. Men det kändes just så.

Här kommer iallafall bilder nu (det visade sig att det var min hjärna som hade kortslutning, inte kameran, sladden eller datorn... överraskad, någon?).

Bebikoftan är alltså ganska snart färdig. Är nu halvvägs med första ärmen. Men, som sagt, nu strejkar jag med den, enligt ovan!

Sen minikoftan som jag börjat med, den har också kommit lite längre nu än på bilden, men här är iallafall en bild. Stickar på 4,5 mm, vilket blir lagom för mig när banderollen säger 5 mm, och garnet är alltså Debbie Bliss Pure cotton.

Väntan, dag +5

När termometern visar närmare 30 grader både inne och ute på den sen ett par timmar tillbaka skuggiga balkongen är det ingen glad garndrömmare. Även i vanliga fall tycker jag att temperaturer över +22 är plågsamma, och värre än jag har det nu kan jag knappt tänka mig! Att sätta mig och sticka är inte ens ett alternativ idag.

En liten framgång dock; idag har jag själv lyckats måla mina tånaglar (med dotterns turkosa lack). Så mycket har magen sjunkit nu så jag når ända ner! Måtte det ändå vara ett tecken på att nåt ska hända snart! Annars vet jag inte vad jag tar mig till. Det är iallafall effektivt mot olika typer av förlossningsångest, för nu vill jag bara slippa detta tillstånd! För ja, det är förstås magen som är rosa på bilden...

Tröstshopping, dag +4

Om det råkar vara så att man är jättegravid och uttråkad så kan det råka att man beställer lite garn. Bara för att ha nåt att göra. Och för att det råkar vara lite rea hos Garnkorgen.


Nu råkar det sig förstås att just jag har gjort detta (ifall nu nån trodde annat). Bomullsgarnerna från Debbie Bliss är rea alltså, och Silk Garden sock i färg 8 som jag suktat efter länge var jag ändå tvungen att ha. Nu känns det lite bättre :) Så enkelt kan det faktiskt vara ibland. Ja, sen åskar och regnar det också, vilket kom som en lättnad efter all sol och hetta.

Sysselsättning dag +2

Nu känns tiden mest som väntan. Alla omkring mig väntar nu. Nääär kommer bebin? Jag håller mig iallafall sysselsatt under tiden för att inte förlora förståndet helt. Igår var symaskinen igång, och tyger jag haft liggande länge blev äntligen gardiner och dukar.

Av en 15 cm bred stuvbit från Marimekko blev det ett fodral till mina blockningsvajrar, nu är de betydligt mindre "farliga" när de har fått en egen påse att bo i mellan arbetspassen.

Sen får ju blöjorna ha en egen påse också, förstås. Om den lilla krabaten behagar komma ut nån gång.
Frustrerad? JAG? Va!? Nu förstår jag inte alls...

Fast jag lärde mig genom kommentarerna på förra inlägget att bebisen inte kommer ut förrän stickningen till den är färdig (tack för viktig info ;) så jag har också avslutat kanten på koftan och påbörjat ärmarna.

Vädret är dock för svettigt att hålla på för länge med garn idag. Men man vet aldrig, kanske det blir tid ikväll att sitta på balkongen en stund också...

Före...

Idag var det meningen att jag skulle föda barn. Men här sitter jag och bloggar med stor mage istället. Är det alltså ändå så att fint folk kommer sent?

Stickar gör jag inte heller mycket nu – en kombination av värmen (som jag inte ens gillar i vanliga fall, än mindre i detta höggravida tillstånd) och graviditeten gör att jag har svullna och onda fingrar som inte orkar koncentrera sig på maskorna.

Istället har jag rensat ogräs, frostat av frys och en massa annat i ren frustration!

Men de stunder jag väl försöker fördriva tiden med garn så är det bebikoftan jag försöker få färdig. Nu håller jag på med kant nere, runt koftöppningen och halsen på samma gång med lång rundsticka. Jag har inte gjort så på nån kofta förut, men det är ju ganska smart, faktiskt!

Sen är det "bara" ärmarna kvar. Och eftersom den lilla i magen inte verkar ha så bråttom ut så hinner jag säkert det också!

Uppskattad present

Ingen bebis än, bara stor mage och en trött garndrömmare. Vilken glad överraskning det då var när jag fick ett paket från min fina vän M häromdagen, och innehållet visade sig vara en jättefin virkad filt till bebin. Härligt "tungt" bomullsgarn, Sublime Organic cotton dk närmare bestämt.

Och diskussionen om att ge stickade/virkade saker till såna som själva stickar och virkar aktualiserades. Jag hävdar bestämt att de som själva håller på och handarbetar tror jag är de bästa mottagarna - vi förstår ju verkligen att uppskatta det! Så tack igen :)

Så till alla som läser det här, det är jättefint att ge bort nåt man själv gjort med sina händer - och är mottagaren dessutom insatt i det hela är det garanterat en given succe! Och framför allt: nedvärdera inte det egna arbetet!

Ska man vara fin...

...så får man snabbt fixa nåt nytt garnpynt!

Jag och en kompis var på ett fotograferingsäventyr och såklart ville jag ha nåt garnrelaterat på mig.

Kvällen innan (ja, marginaler är bara för fegisar) satte jag mig därför och virkade en bladslinga i silkegarn. Snabbfixat och underbar turkos färg!

Heja alla KIP-stickare!

Världsstickardagen, WWKiP day, är här.
Jag tror inte att det blir nåt offentligt stickande för min del, tyvärr, men jag hoppas att alla får en härlig stickdag ute på olika ställen. Åtminstone här i Skåne verkar regnet lätta lite nu, så det finns fortfarande hopp om att picnicplanerna kan funka!

EN STUND SENARE: Efter en liten provkänning på balkongen så känns det kallt, blött och blåsigt trots att regnet slutat... men hoppas alla hittar på nåt mysigt ändå!

sommar-Knitty

Såg sommarnumret av Knitty idag.
Föga överraskande var det en sjal, Entomology, jag föll för :)
Pärlvarianten var ju roligast, förstås.

Ett nytt projekt. En sjal dessutom... en rosa!

Det är bara att följa med lusten istället för att tänka i "måsten" vad gäller stickningen. Sockor, bebikofta och annat får vänta lite nu, för jag har börjat sticka på en ny sjal :)

Det är en Zetor Scarf som jag verkligen bara var tvungen att börja på när jag hade köpt det jättefina ekologiska och fairtrademärkta bomullsgarnet Pima hos Fröken Garn på stickcaféet i torsdags. Och fast det är ren bomull så är det riktigt mjukt och följsamt att sticka med!

På stickcaféet blev jag också inspirerad att använda guldiga pärlor! Så det får min sjal också ha, det är Miyukipärlor storlek 6/0 från Pärltorget.

Roligt att riktigt "drabbas" av en stickning såhär, jag njuter!

Mormorsfilt

Nu är sovrummet färdigommöblerat och vi är redo för bebins ankomst (även om det borde dröja några veckor till). Min mamma, alltså mormor, har virkat den fina filten i mormorsrutor och dottern, blivande storasystern, har befolkat spjälsängen med nallar sålänge.

Jag insåg när jag tittade på bilden också att det ju är en massa outnyttjat utrymme under spjälsängen när man har bottnen högt - där kan jag ju förvara garn! Just nu är dock hela dubbelsängen täckt med garnlådor och -påsar. Mitt garnskåp stod tidigare där sängen står nu, och nu återstår alltså en hel del sorterande och plockande för att få in allt snyggt i skåpet för en gångs skull.