Nackspärr och erkännanden

Hur botar man nackspärr?
Jag har fått nackspärr! Imorse sa det klick i nacken och sen dess har jag varit stel som en pinne. Med taggtråd på. Det är första gången i mitt liv som jag har drabbats av detta tillstånd, och det vill jag inte uppleva igen. Det är väl tveksamt om det kommer att bli nåt stickat i soffhörnet ikväll. Det värsta är att jag blir så rastlös och irriterad om jag "bara" ska sitta och titta på en film, jag måste ha nån typ av stickning i händerna. Ofta är stickningen intressantare än filmen. Så kanske är det så att tv:n är ett komplement till min stickkväll och inte tvärtom. Ännu mer tragiskt för mig isåfall ikväll, för just nu innebär min nackspärr även stickspärr!

Hur botar man koftångest?
Vad kul att många har intresserat sig för mitt inlägg om stickrädslor. Jag anser mig ju vara i grunden orädd, men just det här med koftstickning är lite problematiskt. Jag har vid ett flertal tillfällen försökt bota min koftångest - med GARN! Naturligtvis, garnsamlare som jag är, jag köper ju garn utan att ha nåt tilltänkt projekt att använda det till... Vid flera tillfällen de senaste åren har jag köpt garn som "skulle passa perfekt till en kofta, om jag köper dethär garnet så blir det äntligen av". Och nu ska ni få ta del av vad som händer sen:

Ull-lin
Sommaren för fyra och ett halvt år sedan (ojoj, är det redan så länge sen!) var jag på biläventyr i östra Finland, och jag och (stick)vännen M med vidhängande män skulle besöka garntillverkaren Raijan aitta, som vi hade råkat hitta info om. Vi begav oss mot målet enligt vägbeskrivningen, men de små vägarna blev allt smalare och skogen runtomkring högre och tätare. Åtminstone männen började bli lite oroliga över var vi skulle hamna, men till slut öppnade sig skogen för en vacker gammal gård med försäljning av garn och linneprodukter. Överväldigade över att vi överhuvudtaget kom ut ur skogen igen så shoppade vi loss ordentligt. Bland annat köpte jag garnet Wolli, ull- och linblandning, som skulle bli en kofta. Det blev först ett helt bakstycke med korsade maskor och stickat med två trådar. När bakstycket var klart tyckte jag att ytstrukturen var för orolig och påbörjade ett nytt bakstycke i slätstickning med två trådar istället. Och nu resonerar jag så att jag nog skulle ha större användning av en kofta stickad i bara en tråd...

Ull-silke
Förra julen fick jag av min mamma detta vackra garn i julklapp. Jag hade önskat mig. För nu skulle jag sticka en kofta. Och jag ville sticka i ull-silke, närmare bestämt garnerna Silvia och Sivilla från Wetterhoff. Det ena är tvåtrådigt och det andra är fyrtrådigt, och här jag har planerat, mätt och stickat provlapp och allt med en tråd av varje tjocklek. Men längre än till provlappen har jag inte kommit, trots att garnet och färgen är perfekta.

Ull i olika färger
När jag för ovanlighetens skull var i Stockholm förra våren så ville jag ju besöka garnaffärerna där. Hos Maria skulle jag slå till på nytt garn till en kofta, förutom garn till sjalar då förstås. Fastnade för flera av färgerna i detta tvåtrådiga ullgarn (tror det är från Kampes), nu skulle jag slå till på att både sticka kofta och dessutom sticka med flera färger! Tycker fortfarande färgerna är vackra, en kall röd färgad på vit och på grå ull, samt en härva svart. Det här garnet har jag inte ens nystat upp än! Hur blev det såhär? Sjalgarnerna däremot är använda, kanske också bör nämnas i sammanhanget.

Rosagrå ull
I ett annat Kampesgarn har jag faktiskt påbörjat en kofta i raglanmodell stickad uppifrån. Egen modell är planerad med mycket inspiration från Fitted knits. Men jag hade inte kommit så långt när jag plötsligt behövde jag rundstickan till nåt annat, "viktigare", och sen dess har den legat och sett ut såhär.

Jag kan med den här sammanfattningen konstatera att jag inte botar min koftångest med garnshopping.
Och nu undrar jag faktiskt: vad väntar jag på?