Det är inte lätt...

Just nu handlar allt om att jag verkligen vill börja på Aeolian-sjalen.

Jag har garn, blått Duo silke/merino, och pärlorna har precis anlänt från Pärltorget, storlek 8/0 från Miyuki. Jag har bara 1 härva så jag tror det får bli den lilla sjalstorleken.

Men eftersom jag har så lätt för att bara börja på nya saker hela tiden så tänkte jag att antingen en marssocka eller min smoke ring måste bli klara först, så nåt annat också går framåt. Kragstickningen har jag inte rört på nån vecka nu. Sockan då? Jo, den första är nästan klar nu. Men det känns inte bra. Den där börja-på-sjalen-nerven stör.


Jag borde också börja sticka på en minikofta i detta nya garn, mjölkgarn!, som maken hade med hem från den senaste stockholmsturen. Vår snart-5-åring har plötsligt bytt färg helt, och nu ska det helst vara turkost eller blått eller limegrönt. Ja, det här garnet hade lite av alla, så vi får se om hon bli nöjd. En kort och kortärmad kofta har iallafall stått på önskelistan ett tag nu.

Som nåt slags kamouflage till allt jag skulle göra i tur och ordning började jag helt plötsligt att virka lite av mitt nya Lenpur Linen istället.

Som om DET skulle vara mer befogat än att påbörja sjalen eller barnkoftan!

Istället blev ju detta ännu en nystartad grej som kommer att läggas undan när jag väl börjar med sjalen...

Det är inte lätt att förstå sig på sig själv alltid.
Men ikväll börjar jag nog på sjalen ändå. Tror jag mår bäst så.

Förresten, jag fick en fin utmärkelse av Mikaela som bloggar på Stickäventyr. Tack så mycket! Jag skickar den tillbaka till dig, men nöjer mig med det, eftersom jag skickat den vidare tidigare i vintras också.