Nu får det vara nog

Ibland måste man bara sätta stopp. Min idé om att sticka ett nytt skaft till mina Monkeysockor blir bara en tråkig och långdragen historia. Så nu sätter jag stopp. Började sticka ett tredje skaft för att byta ut på den första sockan, som blev lite lös i skaftet.

På det tredje skaftet ansträngde jag mig så väldigt att det inte skulle bli löst så det blev för hårt istället, och det är inte rolig stickning när jag bara spänner mig. Nej, när det inte är roligt längre är det dags att bestämma sig för att antingen bita ihop och snabbt göra klart (om man tror att det känns roligare sen alltså), eller att skippa och vara glad iallafall (om man tror att inget av det man gör blir roligt).

I det här fallet beslöt jag mig faktiskt för att vara nöjd och anse mina januarisockor vara färdiga. Och jag får leva med att de är lite olika långa i skaftet. Dessutom ser de mer olika ut på bilden än vad de är i verkligheten.

Så, här följer en liten slutrapport för mina Monkeysockor

Garn: Opal uni färg 1414
Stickor: Strumpstickor i rosenträ 2,5 mm
Ändringar i mönstret:
- 7 mönsterrapporter i skaftet istället för 6
- Fler avmaskningar vid foten så att jag hade 60 maskor istället för 64
- I tån stickade jag mittendelen av mönstret en gång till samtidigt som jag minskade för tån.

GRUPPTRYCK
Genast när jag hade tagit beslutet om att nöja mig med mina lite omaka Monkeysar kom jag på att jag nog vill sticka februarisockorna ändå.

Hade först tänkt hoppa över den här månaden, men när jag kollar på alla som redan stickat sina sockor med falska flätor (pdf-fil) slog grupptrycket till och nu har jag glatt påbörjat ett par i det UNDERBARA ull-silkesockgarnet från Regia som jag köpte i Helsingfors för ett tag sen.

Jag är som bekant väldigt svag för ull-silkeblandningar och det här garnet är verkligen oerhört mjukt och vackert. Den ljuvt gråblå färgen är också helt perfekt. Det här är sockor som man efter en lugn kvälls bastubad, när man är mjuk och varm, ska dra på fötterna och njuta och krypa upp i soffan med en kopp te. Ibland kan jag som exil-finländare få såna här starka bilder och känslor, och de blir väl extra påtagliga när det här inte finns en bastu i varje hus. Men drömmen är ju lika verklig ändå. Kanske måste nån i Finland få sockorna?

Och kolla in den vackra himlen - sån här himmel är vi tyvärr inte bortskämda med vintertid i Skåne!