J som i...

JOBB

I flera år nu har jag varit utan jobb. Arbetslös. Har visserligen haft en och annan trevlig praktikplats där jag trivts bra, och som lett till nya kontakter och någon inhoppande jobbtimme då och då. Men det lever man ju inte på. Och så är det bara att fortsätta den jobbsökande tillvaron. Jag är innerligt trött på konsekvenserna av att inte ha ett jobb, allt från det ekonomiska till det sociala och rent mentala - man blir faktiskt lite knäpp av att inte ha nåt sammanhang att känna sig viktig i. För jag gick på det där med att man ska studera det man tycker är intressant. Så här sitter jag, med ett pärlband av intressanta ämnen inom humaniora, men utan jobb. Och ibland kommer de negativa tankarna. Onda cirklar är inga trevliga cirklar. Men de finns. Och jag vill ju jobba, och är duktig, om jag hade ett jobb där jag fick visa det...

Om jag inte hade en sån meningsfull hobby som stickning vet jag allvarligt talat inte hur jag hade klarat detta! Förresten TACK för alla fina kommentarer på förra inlägget, blir glad och stolt!

På tal om att tacka, förresten, så gjorde jag bort mig härförleden. På stickcaféet har jag ju på kort tid lärt känna massor med nya härliga människor, och det är inte det lättaste att komma ihåg alla namn... En del vet jag att jag inte kan, men i några fall trodde jag faktiskt att jag hade rätt namn på rätt person. Men när jag skulle tacka Marianne för att hon hittade virkgaffeln till mig, så bidde det nåt kopplingsfel i hjärnan. Så, förlåt Marianne, det är irriterande när namn blir fel. Men nu kommer jag inte att glömma vad du heter iallafall ;)