Nu får det vara nog

Ibland måste man bara sätta stopp. Min idé om att sticka ett nytt skaft till mina Monkeysockor blir bara en tråkig och långdragen historia. Så nu sätter jag stopp. Började sticka ett tredje skaft för att byta ut på den första sockan, som blev lite lös i skaftet.

På det tredje skaftet ansträngde jag mig så väldigt att det inte skulle bli löst så det blev för hårt istället, och det är inte rolig stickning när jag bara spänner mig. Nej, när det inte är roligt längre är det dags att bestämma sig för att antingen bita ihop och snabbt göra klart (om man tror att det känns roligare sen alltså), eller att skippa och vara glad iallafall (om man tror att inget av det man gör blir roligt).

I det här fallet beslöt jag mig faktiskt för att vara nöjd och anse mina januarisockor vara färdiga. Och jag får leva med att de är lite olika långa i skaftet. Dessutom ser de mer olika ut på bilden än vad de är i verkligheten.

Så, här följer en liten slutrapport för mina Monkeysockor

Garn: Opal uni färg 1414
Stickor: Strumpstickor i rosenträ 2,5 mm
Ändringar i mönstret:
- 7 mönsterrapporter i skaftet istället för 6
- Fler avmaskningar vid foten så att jag hade 60 maskor istället för 64
- I tån stickade jag mittendelen av mönstret en gång till samtidigt som jag minskade för tån.

GRUPPTRYCK
Genast när jag hade tagit beslutet om att nöja mig med mina lite omaka Monkeysar kom jag på att jag nog vill sticka februarisockorna ändå.

Hade först tänkt hoppa över den här månaden, men när jag kollar på alla som redan stickat sina sockor med falska flätor (pdf-fil) slog grupptrycket till och nu har jag glatt påbörjat ett par i det UNDERBARA ull-silkesockgarnet från Regia som jag köpte i Helsingfors för ett tag sen.

Jag är som bekant väldigt svag för ull-silkeblandningar och det här garnet är verkligen oerhört mjukt och vackert. Den ljuvt gråblå färgen är också helt perfekt. Det här är sockor som man efter en lugn kvälls bastubad, när man är mjuk och varm, ska dra på fötterna och njuta och krypa upp i soffan med en kopp te. Ibland kan jag som exil-finländare få såna här starka bilder och känslor, och de blir väl extra påtagliga när det här inte finns en bastu i varje hus. Men drömmen är ju lika verklig ändå. Kanske måste nån i Finland få sockorna?

Och kolla in den vackra himlen - sån här himmel är vi tyvärr inte bortskämda med vintertid i Skåne!

2+1=ett perfekt par

Den här ekvationen kanske inte går att tillämpa på alla situationer i livet, men vad gäller mina monkeysockor så blir det förhoppningsvis så.

Fast rent tekniskt är jag väl godkänd för mina januarisockor, eftersom jag nu har stickat två stycken. Men jag väntar lite med slutrapporten och inrapporteringen till klubben eftersom jag nu har påbörjat ett tredje skaft, som ska bytas ut på den första sockan, som blev för lös.

Nu har februarimönstret avslöjats också, och det blir sockor med falska flätor från Sticka!. Jag tror dock att jag hoppar över den här månaden. Fast man vet ju aldrig, kanske sätter grupptrycket in efter ett tag när alla börjar visa sina sockor...

Lika men olika Monkeys

Hur gick det här till?! Glad i hågen lägger jag upp för monkeysocka nummer två, och stickar snabbt hela skaftet. Plötsligt tycker jag att den ser så tät och fin ut, ja alldeles, alldeles... underbar! Med andra ord lagom stor och lagom tajt, till skillnad från nummer ett, som jag ju skrivit om är för lös. Och här är bildbevis:


Som ni ser så blev det stor skillnad. Första sockan har en masktäthet på 30 m/10 cm i hela skaftet (redan i foten fick jag in ett lite hårdare handlag märkte jag) och den andra sockan är nästan som det ska vara enligt mönstret, alltså 32 m! Som det kan gå!
Dessutom har jag stickat mönsterrapporten 7 gånger i skaftet på båda sockorna, men 7 rapporter på andra sockan blir lika långt som när jag hade stickat 6 på den första. Är förundrad över att jag under arbetets gång kunde ändra min stickfasthet såhärpass mycket!

Och detta är ju både bra och dåligt. Bra att sockan nu sitter bättre. Dåligt för att jag har två olika sockor, och därmed kanske måste sticka om den första, åtminstone skaftet, om jag kan få till så jag fogar ihop nytt skaft och gammal fot på nåt snyggt sätt. Graftingen i tån blev ju iofs helt OK, så kanske, kanske jag kan våga mig på det. Vad tror ni?

För ett tag sedan gick jag förbi den här stolpen i centrala Lund. Hade inte med mig kameran då, men vad gjorde väl det - idag kan man i Sydsvenskan se den här bilden på första sidan av lokaldelen. Kul att stickgraffiti (och därmed stickning överlag!) t.o.m. får sån plats i tidningen! Det här är på inget sätt min grej att göra, men jag tycker det är väldigt roligt som fenomen!

Stor och ensam apa

Nu är min första Monkeysocka färdig! Min första avslutade socka på länge, bara en sån sak!


Tidigare hade jag ju lite ångest över att jag stickar för löst, men trots det orkade jag inte byta till mindre stickor. Så nu är den lite lös i skaftet. I foten minskade maskor tills jag bara hade 14 maskor per sticka under foten och 16 maskor på ovansidan såklart där mönstret är. Och 60 maskor istället för 64 passade mina händer och min fot mycket bättre!
När jag kom till tån flyttade jag över så jag hade 15 maskor på alla. Dessutom gjorde jag den mittersta delen av mönstret en gång till ute på tårna, samtidigt som jag gjorde tåintagningarna.


Och här lids inte av nån ångest över att lägga upp och börja sticka på socka nummer två*, nejnej, tro inte att jag låter mig nedslås av att passformen inte är ultimat. Med strumpor eller strumpbyxor under är den OK, även om den väl kommer hasa sig lite sådär benvärmaraktigt... Men jag lär mig till nästa gång att välja mindre stickor! Jag började iallafall genast med den andra sockan och hann sticka resåren, innan ögonen behövde vila igår kväll.

Ägnade en liten (ähum) stund vid datorn och Ravelry igår också och kikade på de hundratals sockmönster som finns, och väldigt många är ju dessutom gratis. Har några riktiga snyggingar som man ju kan hoppas dyker upp i sockklubben framöver! Spännande, spännande.

Förresten, hur blockar man sockor på ett vettigt sätt?!

*eller SSS (second sock syndrome)

Monkeyskaft och baskerpynt

Nu har jag, trots att jag stickar lite för löst, kommit ner till hälen på min första Monkeysocka. Den sitter helt ok på benet iallafall, får väl se om jag måste justera maskantal i foten.

Tror att jag har tjockt ben men ganska normal fot. Och jag orkade bara inte repa upp och börja om...

Men såhär långt är jag ändå ganska nöjd, trots paniken i förra inlägget!

Jag verkar inte alls hålla farten jämfört med många andra i klubben, men det stör mig inte alls, det är kul stickning, och jag är ju inte med för att snabbhetstävla. Däremot är parallellstickning roligare än jag hade kunnat föreställa mig, kul att kolla på andras bloggar hur långt alla hunnit och vilka garner man väljer.

Har också hunnit virka lite pynt till min turkosa basker. Det är inspirerat från (bara lite lite ändrat) Crochet inspiration. Det är turkosa glaspärlor på också som inte syns så bra på bilden. Det petrolfärgade garnet är Alpacka fashion från Schachenmayr och de turkosa är Drops Alpaca. Och nej, de är inte fastsydda ännu, ifall ni undrar över placeringen på baskern :)

Nu åker jag till Finland en vecka, så det blir tyst på bloggen. Monkeysarna och lite andra småprojekt får följa med. I Helsingfors hoppas jag på lite trevlig garnshopping, som jag kan berätta om när jag är tillbaka.

För breda Monkeys!

Jag är fullt medveten om att jag stickar löst, det har jag alltid gjort. Kanske är det en av många anledningar till att jag sällan stickar efter färdiga beskrivningar... Hursomhelst, nu har jag kommit en bit på mina Monkey-sockor och upptäcker att min masktäthet är 30 maskor på 10 cm och inte 32 m som det bör vara! Det innebär att min socka är hela 4 maskor för breda - ja, titta själva:


VAD SKA JAG GÖRA?

Jag vet att det finns stickor som är 2,25 mm, och det är kanske det jag skulle behöva. Nu stickar jag med mina underbara rosenträstickor som är 2,5 mm. När det gäller strumpstickor vill jag efter att ha fått dessa inte ha nåt annat (i övrigt stickar jag nästan bara med Addi-rundstickor), och ädelträstickor finns mig veterligen inte i mindre än just 2,5. Jag anstränger mig faktiskt för att sticka hårdare än vad som kommer naturligt för mig, men tydligen hjälper inte det.

Hjälp! Det här var ju inte alls roligt!

PS. Jag är ju så innerligt glad över alla er besökare på min blogg, och tack för alla kommentarer och snälla ord! Nu är jag så nyfiken på hur många som ska titta in här i år, så jag har lagt till en besöksräknare :)

Gott nytt stickår!

Garnet jag valt till mina Monkey-klubbsockor är enfärgat Opalgarn i den lila färgen som heter Viola.

Igår började jag och hann precis påbörja den fjärde mönsterrapporten. I mönstret står det att man ska upprepa mönstret i skaftet 6 gånger, men tittar man på bilderna i mönstret så är det faktiskt 7 upprepningar - och det ska jag också göra, för att få lite längre skaft. Hur gör ni?

Det är iallafall ett lätt och roligt mönster att ha som premiär-mönster i klubben - bra för att komma igång. Under året som gått har jag påbörjat tre par sockor (Pomatomus, Spiral boot och nu Monkey), men inte avslutat några än... harkel harkel. Nå, Spiralsockorna kategoriserar jag som WIP (work in progress, för er läsare som inte - än! - är sticknördar), men pomatomusarna i flammigt garn var ingen höjdare för min smak. Däremot var ju mönstret roligt, så jag hoppas lite på att det mönstret kommer i klubben senare, för jag vill gärna sticka dem i nåt fint enfärgat garn!

Hursomhelst, det kommande året ska förhoppningsvis innehålla ett antal (ja, minst ett par i kvartalet då, för man vill ju inte missa garnutlottningarna i klubben!) färdigstickade par sockor. Och en massa andra inspirerande stick- och virkprojekt förstås!
GOTT NYTT ÅR!