Julkulor

En sånhär julgranskula är väl ett måste i en sticknörds julpyntning?! Jag är väldigt nöjd med årets tillskott i granen iallafall :)

Sen tyckte min dotter A så mycket om mössan som jag stickade till maken för två veckor sen, så av garnet (Rowans Cocoon) som blev över så stickade jag en till henne också, med färgerna inverterade. Inte kunde jag säga nej när hon så gärna ville ha en, och hon hade faktiskt inte fått nån ny stickad mössa i år, så det var ju på tiden...

De tre senaste projekten som jag blivit färdig med har jag faktiskt, till min egen oupphörliga förvåning, sytt ihop och fäst trådarna på direkt! Brukar inte ske, kan jag avslöja, stickade saker kan ligga länge innan jag orkar göra det sista för att få det färdigt. Tänk om detta håller i sig!?!

Hursomhelst:
GOD JUL!

Före och efter

Det är sällan jag är såhär trogen ett stickprojekt som jag har varit med julklappsjalen i babyalpaca! Oftast är det ett väldigt hoppande mellan garnprojekt och testande av nya garner och mönsteridéer här hemma i soffhörnet. Men nu är äntligen sjalen färdig. Det kanske inte är så dumt att ha en deadline?!

Hela garnhärvan gick åt i princip och när den kommit av stickorna såg den ut såhär, bucklig och vågig. Jag var först rädd att sjalen skulle bli för liten med mängden garn jag hade (ett impulsköp som konsekvens av ögonblicklig kärlek), men det räckte längre än jag trodde.

För första gången i min sjalblockningshistoria använde jag mig av blockningsvajrar härifrån. Vilken FRÖJD att blocka spets plötsligt! Hur snabbt och smidigt som helst. Däremot så måste jag definitivt byta ställe där jag spänner ut mina stickade alser. Just nu fungerar nämligen resårbottnen i vårt sovrum som blockningsställe. Nån gång så har det uppnålade fått ligga kvar under bäddmadrassen över natten, men med långa vajrar i stickningen så är det inte längre görbart! Var köper man egentligen såna där barngolvpussel som jag hört att vissa använder?


Mått före blockning: 110 cm
Mått efter blockning: 155 cm

Om detta fortfarande är en liten spetssjal kan väl diskuteras (det var det som var "beställt"), men jag tycker iallafall jättemycket om den. Så mycket att jag vill ha en egen! Både garnet i sig och färgen är helt ljuvliga!

1 månad, 1 misslyckande och 1 mössa

Idag firar bloggen 1-månadsjubileum. Dessvärre görs det genom att visa upp ett misslyckande. Min virkade ros som skulle tovas, som jag skrev om tidigare i veckan blev färdig idag. Jag bestämde mig för att göra en kant i brunt Cocoon, har alltid tyckt att turkos och brunt är snyggt ihop. Den virkade korven verkade visserligen hela tiden lång, men rosen blev ju verkligen jättestor. Såhär såg den ut före tovning i maskinen:


Så här lite var förändringen efter 40-graders programmet (ja, jag har en ullintresserad treåring):

DET HÄR ÄR ANLEDNINGEN TILL ATT JAG ÄR RÄDD FÖR TOVNING!!! Det hände ju just ingenting! Jo, Cocoonkanten blev jättefin, men Alpacan trodde jag skulle tova sig mer. Vet ärligt talat inte riktigt vad jag hade väntat mig för resultat, men inte att det skulle bli såhär...

Blev besviken och väldigt oinspirerad (tillfälligtvis, snart tar nog envisheten över och jag vill experimentera igen!) och klippte upp rosmonteringen. Det gick faktiskt lätt att bara dra ut garnet som jag hade sytt ihop rosen med! Det hade knappt tovat fast i det virkade alls!? Kanske kan jag använda den som minihalsduk istället, haha.

Över till dagens trevligare kapitel. Det är inte jätteofta jag stickar saker till min man, men nu var det dags för en ny mössa till honom. Jag tycker att överraskningar är överskattade, så jag är inte så hemlig av mig med mina julklappsstickningar. Då är det viktigare att mottagaren tycker om garn och färg - och att det passar!

När den var färdig blev dottern väldigt fäst vid mössan och ville ha den. "Nej, den är till pappa" är såklart tråkigt att höra när man hittat nåt man tycker är mjukt och skönt... Och delar av garnet som blev över gick ju åt till kanten till ovanstående tovningselände också, men eventuellt får jag väl sticka en till henne också såsmåningom.
På makens huvud passar den också bra. Han gillar randigt - och jag tror att det mesta som jag har stickat till honom har varit randigt faktiskt (utom en helsvart ulltröja som tog flera år att orka få färdig!). Mössan är alltså stickad i Rowans garn Cocoon som är väldigt blankt och vackert i härliga rustika färger. Jag gillar inte att sticka mössor runt, så jag stickar på rundsticka fram och tillbaka istället och syr en söm bak. Stickade på stickor 6 mm (som vanligt mindre stickor än rekommenderat).
Jag började uppifrån och ökade tills den var lagom i omkrets. Den här gången blev det faktiskt bara en gång som jag fick dra upp några varv och justera maskantalet. Slutligen en uppifrånvy på mössan också - på dottern fick resårstickningen en söt topp upptill istället, men maken är nöjd med att den är jämn på hans huvud.

Nä, nu måste jag nog koncentrera mig på min julklappssjal, vidare tovningsexperiment får nog vänta ett tag - åtminstone några dagar till, hm, undrar om jag inte måste komma underfund med hur det funkar snart ;)

Färdiga muddar

När jag började blogga tänkte jag att bloggen skulle fungera som en sporre för mitt eget samvete så jag skulle avsluta mina projekt också, och inte bara börja på nya garnexperiment. Hittills har det väl mest varit nypåbörjade alster eller garn som jag visat, men vi får väl se, förhoppningsvis dyker det väl upp ett och annat FO också. Nu till exempel, för idag tänkte jag visa mina muddar som jag stickat i garnet Tapestry från Rowan.

Garnet är en blandning av 70% ull och 30% sojaböna (!) och det tog ett tag att vänja sig vid den nya kvaliteten. Först stickade jag med trästickor och det var inte alls kul, stickorna och den lite sträva sojafibern kom inte alls överens i mina händer. Men med mina Addirundstickor - som jag för övrigt inte skulle kunna leva utan! - gick det betydligt bättre.

Eftersom jag stickar löst så får jag alltid gå ner lite i stickgrovlek i förhållande till det rekommenderade, och det gäller ju i synnerhet muddar som inte får bli sladdriga, har jag här använt både stickor och virknål 3,5 mm. De här är ett typiskt Anna-projekt: enkel stickning, ofta rätstickning, uppiffad med en virkad kant. Och jag, som ibland kan vara tveksam till melerade garner, gillar verkligen den mjuka långsamma färgskiftningen här.

För många färger?

Jag har inget nytt att visa vad gäller pågående stickningar och virkningar, så jag tar och visar lite som inte är alldeles nytt sålänge istället - det är ju nytt på bloggen! I våras beställde jag Ekobomull från Helylle i de färger som min dotter A gillar allra mest: lila, rosa och blått. Jag gillar Huskrokens bomullsgarner till sommarplagg och småsaker och tänkte att det här kommer bli jättebra.

A är alltid mycket intresserad av allt som jag håller på med och kan till och med skilja ull från andra material. Men när den här tröjan var monterad och färdig (vilket skedde två månader efter att den var färdigstickad, ähum, hade t.o.m. med den på semestern hos min mamma i hopp om att hon skulle sy ihop den! Höjden av monteringslathet?!) så var A inte alls intresserad av att ha den på sig. Jag kände mig smygsårad, för jag tycker den är fin, men en treåring med stålvilja och stilkänsla förhandlar man inte med hur som helst! Varje gång tröjan kom fram så blev hon lite olustig till mods. Och jag tvingar ju henne inte att ha den, eftersom jag märker att det inte KÄNNS RÄTT för henne. Efter några gånger frågade jag henne vänligt och nyfiket varför hon inte tycker om den, och då sa hon förläget "det är för många färger".

Mössan däremot, som jag virkade till henne i våras, älskar hon! Den är också virkad i ekobomullen, men är enfärgad (samma färg som tröjans kanter). Faktum är att jag förstår henne precis, jag kan själv ibland tycka att det blir "oroligt" med melerade garner, beror lite på hur de är färgade och hur långt ifrån varandra nyanserna är. Så kan det gå!

Varma händer

Mina händer är ofta kalla, och har jag inte vantar på mig ute så blir jag dessutom narig och torr och då blir det inte snäll hantering av alla fina garner jag vill sitta och pyssla med på kvällen. I höst har jag iallafall virkat nya vantar i Schachenmayrs Alpaka Fashion.

De petrolfärgade är mina. När de var klara tyckte maken att de var så snygga så han beställde ett par till sig också, och han som brukar slarva med att använda vantar gillar sina vinröda värmare!

Vantarna är virkade uppifrån med fasta maskor i bakre maskbågen med virknål 3,5 mm. Gillar att börja uppifrån när jag gör egna mönster, för jag planerar inte allt färdigt i förväg utan löser saker under arbetets gång. Till de blå gick det åt på centimetern två nystan, och de är lite utsvängda nertill. Till herrmodellen gick det åt även lite på ett tredje nystan, och de är helt raka vid handleden.
Från början hade jag tänkt att jag skulle brodera på eller på annat sätt dekorera mina vantar också, men nu har jag ju börjat använda dem, så vi får väl se om det bli nåt pyntat...