Ett nytt projekt. En sjal dessutom... en rosa!

Det är bara att följa med lusten istället för att tänka i "måsten" vad gäller stickningen. Sockor, bebikofta och annat får vänta lite nu, för jag har börjat sticka på en ny sjal :)

Det är en Zetor Scarf som jag verkligen bara var tvungen att börja på när jag hade köpt det jättefina ekologiska och fairtrademärkta bomullsgarnet Pima hos Fröken Garn på stickcaféet i torsdags. Och fast det är ren bomull så är det riktigt mjukt och följsamt att sticka med!

På stickcaféet blev jag också inspirerad att använda guldiga pärlor! Så det får min sjal också ha, det är Miyukipärlor storlek 6/0 från Pärltorget.

Roligt att riktigt "drabbas" av en stickning såhär, jag njuter!

8 timmar stickning

Jag är imponerad, av mig själv och de andra som orkade sitta uppe till sent på natten och sticka, när det igår äntligen var dags för stickmaratonkvällen hos Fröken Garn.
Det var ju visserligen inte non-stop stickning utan många och trevliga matpauser med jämna mellanrum också, och efter några timmar blev det lite fnissigare och lite andra samtalsämnen än de som brukar komma upp på vanliga stickcafékvällar.

Den här bilden är tagen när ungefär halva gänget var kvar klockan ett på natten.

Vinglasen är urdruckna, ljusen har slocknat, bilden blev sned (men bäst av de jag tog...) och några orkar fortfarande hålla i sina stickningar!

Här är vad jag själv roade mig med under kvällen. Jag hade tänkt göra klart socktoberfestsockorna, men det var för tråkigt... (förlåt). Men såklart hade jag med en hel väska full med olika projekt och garner.
Klarade av några varv på min nypåbörjade Heartland i rött entrådig ullgarn, men efter ett tag blev ögonen för trötta för noggrannt diagramläsande. Lösningen blev att börja på ett helt nytt projekt! Jag skissade upp ett prickigt vantmönster och började virka, och snabbt blev jag lite uppiggad igen.

Hur mycket ork som blir kvar till stickning ikväll återstår dock att se - jag kan inte ens minnas när jag senast har varit vaken så länge som igår. Och i detta maraton gällde ju att den som håller ut längst vinner!

Snabbposerande

Igår kväll var kameran och maken hemma på kortvisit, innan de båda åker till Göterborg för resten av veckan. Så i kvällsdunklet blev det lite snabbt paniktagna poseringsbilder på mina färdiga sjalar.

Först ut är såklart Laminarian som äntligen blev fotad med mig istället för av mig.

Ja, den blev som sagt jättestor. Alldeles tillräckligt stor fast man sveper den om halsen också. Nästan onödigt stor faktiskt, jag hade inte räknat med att den skulle växa såhär mycket.


Men jag är ändå väldigt väldigt nöjd med sjalen. Tyckte den blev fin i lite grövre garn också!

Jag älskar verkligen det här mönstret, roligt och varierande att sticka och jättefint resultat. Tänker fortfarande på att man borde ha en i tunnt garn också!

Sjalväder
Jag använder visserligen sjalar året runt, men såhär i höstkrispig luft känns det extra lämpligt att svepa en sjal om sig.

Min sjal i Soft WoolSilk och Inca blev också färdig för ett tag sen och är redan flitigt använd, men är inte fotad förrän nu. Stickad på 5 mm stickor så den är luftig och mjuk. Det gick bara åt drygt 2 nystan av woolsilkgarnet och 1 nystan Inca.

Inspirationen till sjalformen fick jag när jag såg denhär, men jag har i princip härmat att ökningarna var gjorda på tre ställen. Sen är ju min slätstickad med rätstickade ränder i och med virkad kant.

Jag gillar verkligen formen på den här sjalen, väldigt "svepvänlig" och man kan drapera den precis hur man vill och den hålls på!

Att det ska ta sån tid!

Ja, nu var det ju visserligen inte så länge sen som jag påbörjade min sjal i grå Soft Wool Silk och ljusgrågrön Inca, men kanten – det tar ju hur lång tid som helst att avmaska kanten! Jag satt länge igår kväll och stickade de gröna kantvarven och började avmaska. Men jag kom bara halvvägs, det är svårt att hålla i stickor och hålla reda på maskor om man sover...


Hursomhelst, hoppas på att det kan bli klart idag, och då ska jag bara virka på en enkel kant också så är den helt färdig (ja, och blockningen också sen, förstås).

Jag har ju också glömt att berätta att jag för snart en månad sedan började sticka på sockklubbens augustisockor, Spring Forward. Men de är långt ifrån färdiga. Jag stickar i ett av mina nya Mokkasukka- garner, och garnet är jättefint, och mönstret är roligt, så jag fattar egentligen inte varför det ska ta sån tid.


Att jag har för många projekt på gång samtidigt kan väl aldrig ha nåt med saken att göra? Eller kanske det faktum att jag nu på allvar har blivit lite besatt av Etsy och därmed förlorar sticktid..?

Peppande post

Det här är jätteroligt, och osannolikt. När Sillen stickar hade utlottning av sina läckra varvpeppare så vann JAG!

Blev verkligen häpen när jag läste namnen på dem som vann, och mitt fanns med! Jag som "aldrig vinner nåt".

Idag kom brevet med den fina varvpepparen.
Visst är den fin!

Jag som dessutom har blivit lite besatt av blått! Helt perfekt för mig just nu alltså :)

Det här garnet köpte jag hos Fröken Garn för ett par veckor sen - blått silkegarn, Jaipur.

Jag har njutit av det och klappat det hittills, men har nu bestämt mig för att sticka en Melon scarf (Ravelrylänk) från Victorian Lace Today.

Dessutom föll valet av garn till mina Pomatomus-sockor, sockklubbens julimönster, på det blåklintsblåa Opalgarnet.

Plötsligt kändes det helt självklart att de skulle vara blå, och jag förstod inte min egen beslutsångest som inledde projektet.

Jag stickar med stickor 2 mm. Det känns nästan tajt nu i skaftet, hade nog kunnat ha 2,25 mm, men sen i foten blir det nog bra. Tror inte jag orkar repa upp. Fint blir det iallafall, och färgen är helt rätt!

Före och efter

Det är sällan jag är såhär trogen ett stickprojekt som jag har varit med julklappsjalen i babyalpaca! Oftast är det ett väldigt hoppande mellan garnprojekt och testande av nya garner och mönsteridéer här hemma i soffhörnet. Men nu är äntligen sjalen färdig. Det kanske inte är så dumt att ha en deadline?!

Hela garnhärvan gick åt i princip och när den kommit av stickorna såg den ut såhär, bucklig och vågig. Jag var först rädd att sjalen skulle bli för liten med mängden garn jag hade (ett impulsköp som konsekvens av ögonblicklig kärlek), men det räckte längre än jag trodde.

För första gången i min sjalblockningshistoria använde jag mig av blockningsvajrar härifrån. Vilken FRÖJD att blocka spets plötsligt! Hur snabbt och smidigt som helst. Däremot så måste jag definitivt byta ställe där jag spänner ut mina stickade alser. Just nu fungerar nämligen resårbottnen i vårt sovrum som blockningsställe. Nån gång så har det uppnålade fått ligga kvar under bäddmadrassen över natten, men med långa vajrar i stickningen så är det inte längre görbart! Var köper man egentligen såna där barngolvpussel som jag hört att vissa använder?


Mått före blockning: 110 cm
Mått efter blockning: 155 cm

Om detta fortfarande är en liten spetssjal kan väl diskuteras (det var det som var "beställt"), men jag tycker iallafall jättemycket om den. Så mycket att jag vill ha en egen! Både garnet i sig och färgen är helt ljuvliga!

Fjärde gången gillt

Några kvällar nu har jag tampats med min julklappssjal, för att få en snygg kant som avslutning på den. Själv gillar jag ju stickade eller virkade spetskanter, men mamma som ska få den föredrar en enklare stil. Sjalen är stickad från nacken och ner, och först testade jag att sticka några varv rätstickning och sen maska av vanligt men löst. Blev alldeles för spänt och stramt. Drar upp och suckar lite. Nytt försök med att maska av med några extra maskor emellanåt. Blev för hårt det också. Börjar bli lite svettigt och irriterande nu. Trots att jag kan vara slarvig och lat i andra avseenden i livet, så är jag ibland lite pedantisk när det gäller stickning. Jag gör hellre om upprepade (haha) gånger för att jag ska bli nöjd. Nå, jag insåg att jag måste ta till nån annan metod än vanlig avmaskning, och virkade avslutningen istället med små picotpluppar. Men nu blev det för slattrigt och fult. Vid det här laget har jag lagt mycket tid på att sticka och repa upp kanten och både tålamodet och garnmetrarna som återstår börjar vara rejält slitna. Slutligen, sent igår kväll testade jag att helt enkelt sticka en smal rätstickad kant längs nederkanten, och nu blir jag nöjd, såhär ska det vara! Så här långt har jag hunnit hittills. Nu måste jag sluta blogga för idag, och ni förstås säkert varför!

Ursäkta den brutala färgen, förresten, men det är hopplöst att fota bra med min kamera och den här årstiden. På både vit och grå botten så försvann garnet helt och hållet, så det här var det bästa jag lyckas presentera idag.

Sjal med själ

Handgjorda saker har alltid betytt mycket för mig, både att ge och få. Och alltid, så länge jag kan minnas, så har min mamma fått nåt som jag gjort själv till jular och födelsedagar. Och det sitter i. Jag ser värdet i alla de där timmarna av engagemang och tanke på den som ska få det. Även i de stunder man repar upp för att masktätheten inte var ultimat, för det är hela processen som räknas, så det blir bra till slut.

Just nu är det julklappstankar på gång, och den här gången ska det bli en sjal. Till mamma. Både "sjal" och "till mamma" är återkommande i mitt kreativa liv, men änsålänge har dessa två aldrig kombinerats, så det ska bli spännande. Jag älskar ju spets, men min mer minimalistiska mamma vill inte ha för mycket. En Kiri-liknande sjal har påbörjats av garnet som har legat i min garnkorg sen i våras. När jag hittade babyalpackan var det kärlek vid första ögonkastet och jag köpte en härva. Eftersom det ska bli en ganska liten trekantsjal så hoppas jag att garnet räcker.
Och ja, jag gillar lila. Och sjalar.

Sjal i Malabrigo lace

Ibland köper min snälla make garner till mig när han är i Stockholm. En av höstens mjuka överraskningar var Malabrigo lace från Marias garn. Det är osannolikt mjukt och man ska inte ha nariga novembernaglar när man håller på med det. Föll för mönstret Alpine knit scarf ur Victorian lace today.

De två härvorna, i färgen Paris night, var väldigt olika varann dock. Den ena nästan bara grå med ytterst lite lila, och den andra var mycket lilatoner i. Om jag skulle ta ena härvan åt gången skulle det se knasigt ut, därför stickar jag nu två varv åt gången och byter nystan hela tiden. Melerat garn blir ju alltid randigt på ett eller annat sätt, men nu blir det randigt både av olikheterna i den ena härvan och av de olika härvorna... Hursomhelst, jag är kär i garnet iallafall!