8 timmar stickning

Jag är imponerad, av mig själv och de andra som orkade sitta uppe till sent på natten och sticka, när det igår äntligen var dags för stickmaratonkvällen hos Fröken Garn.
Det var ju visserligen inte non-stop stickning utan många och trevliga matpauser med jämna mellanrum också, och efter några timmar blev det lite fnissigare och lite andra samtalsämnen än de som brukar komma upp på vanliga stickcafékvällar.

Den här bilden är tagen när ungefär halva gänget var kvar klockan ett på natten.

Vinglasen är urdruckna, ljusen har slocknat, bilden blev sned (men bäst av de jag tog...) och några orkar fortfarande hålla i sina stickningar!

Här är vad jag själv roade mig med under kvällen. Jag hade tänkt göra klart socktoberfestsockorna, men det var för tråkigt... (förlåt). Men såklart hade jag med en hel väska full med olika projekt och garner.
Klarade av några varv på min nypåbörjade Heartland i rött entrådig ullgarn, men efter ett tag blev ögonen för trötta för noggrannt diagramläsande. Lösningen blev att börja på ett helt nytt projekt! Jag skissade upp ett prickigt vantmönster och började virka, och snabbt blev jag lite uppiggad igen.

Hur mycket ork som blir kvar till stickning ikväll återstår dock att se - jag kan inte ens minnas när jag senast har varit vaken så länge som igår. Och i detta maraton gällde ju att den som håller ut längst vinner!

Tänk efter FÖRE

Jag har länge velat sticka de fina snigelvantarna ur The Knitter´s Book of Yarn. Jag t.o.m. köpte "rätt" garn, Dalegarns Babyull, till projektet för ovanlighetens skull. Fast jag läser nu att jag redan vid inköpet anade vad som kunde hända...

Och OM jag hade läst beskrivningen noga, kopplat ihop garnets tjocklek med angivet antal maskor och mina erfarenheter av stickfasthet hade jag insett det för länge sen. Att det skulle gå åt skogen. Men icke, nöjd över att ha rätt garn och glad över att påbörja de fina vantarna och de roliga dubbelvikta kanterna kör jag på. Och då blev det såhär. Enormt stort. Nästa gång ska jag använda hjärnan jag begåvats med och räkna och tänka före. Även om jag köpt rätt garn.

Note to self: fortsätt köpa garn på lustkänsla och gör det som känns rätt med lite omräkningar. Att följa beskrivningar rätt av är för fegisar (eller såna med perfekt masktäthet - inget surt sa räven här inte... eller?).

Jag började tröststicka på en ny Laminaria, men nu har ivern över att sticka ytterligare en, visserligen i tunnt garn, dämpats lite. Det finns ju andra mönster man kan sticka. Så det blir troligen inget av den påbörjningen heller.

Däremot så har jag kommit igång med en virkning i Malabrigo worsted, samma nyans som på min Candle flame-sjal, Purple mystery.
Ja, det ser inte mycket ut för världen än, men vänta ska ni få se. Här har jag hoppet kvar iallafall!