Blockarens vedermödor

Jag har nåt att visa upp! Min rosa spetsstickade halsduk är färdig. Ja, den har ju länge varit färdigstickad, men sen kom ju ett stickförbud (och annars också allmänt användarförbud) för min onda handled ivägen.

Färdigställande
När min hand nu börjat kännas lite bättre så gav jag mig därefter på att blocka den när jag ändå var igång, dessutom plötsligt lite nyförälskad i den igen när jag hållit i den vid trådfästandet. Fram med blockningspusslet och hej vad det gick, och inte fick jag mer ont i handen än jag hade innan heller. (Blockningsvajrar, förresten, fattar inte att jag överhuvud taget orkade blocka innan de kom in i mitt liv!)

Olycka i arbetet
När jag har nålat upp allt så skulle jag bara kontrollmäta att den blivit lika bred sträckt över hela längden, och glad och nöjd över att allt ser så fint ut tar jag ett kliv bakåt - rakt på nåldynan. Som förutom knappnålarna även innehöll en grov stoppnål. Jag hör fortfarande ljudet av när den tjocka nålen, med nålens öga uppåt alltså, tränger igenom fotsulan. Får en mindre chock men lyckas pilla ut nålen och plåstra om. Och till det viktigaste: inget blod på stickningen!

Ser det bra ut nu?
Jag har aldrig gillat att bli fotad, men jag vill ju ändå ibland bli fotad med mina stickade alster, och maken ställer snällt upp som fotograf.

Det är ju roligare att kunna visa upp bilder på bloggen där det stickade sitter på en människa, som det ska göra, och inte på golv, stolar, galgar etc. Dessutom ser jag på stickat på ett nytt sätt sen jag börjat blogga och därmed fota det jag gör. Fast helst håller jag nog själv i kameran.

Okej, fotografera då
Men ändå, plötsligt både ser och känns det ganska bra, jag har ju ändå en nyblockad halsduk! Och jag gillar den jättemycket. Merinon från Fleece artist kommer jag nog att köpa igen, för det var härligt att sticka med. En härva räckte exakt till denna. Den virkade blomkanten tycker jag nu är jättefin också, helt rätt. Jag är glad att jag gjorde om den, blir mer iögonfallande såhär och en bättre helhet.

Slutet gott
Nu, ett par dagar efteråt har jag bara lite ömt kvar i foten, jag har en vårscarf att känna mig fin i, och som ni ser på rätta-till-bilden har jag inte ens handledsskenan på mig längre (inte hela tiden iallafall). Livet är kanske inte så dumt ändå.

Rosa spets och leksaksfynd

Nu har jag påbörjat halsduken i mitt fina garn jag berättade om häromdagen. Tack Cina för att du bekräftade min förhoppning att härva skulle räcka till en halsduk. Återstår bara att se hur lång den blir.

Såhär långt har jag kommit, jag tycker att färgen och den mjuka skiftningen som handfärgat garn ger är fantastisk.

Ser spetsmönstret bekant ut? Mycket riktigt, det är lånat från Swallowtailsjalen. Och uddkanten är tydligt Heartfelt-inspirerad. Jag stickar med Addi lace-stickor 3,75 mm och jag förstår inte hur jag har kunnat leva utan dem tidigare!

Jag har varit på jakt efter golvpussel att använda som blockningsunderlägg, som jag sett att andra stickbloggare gör. Idag hittade jag såna i vår lokala leksaksaffär, dessutom i jättepack och betydligt billigare än på ett annat ställe där jag lät bli att köpa häromdagen.

Förpackningen låg framme på vardagsrumsgolvet när jag hade hämtat dottern på dagis, och hon blev helt salig över den nya leksaken. Efter en stund såg det ut såhär och hon sa: jag kan ta alla siffror och bokstäver så får du hålen. Hm, det var ju inte riktigt så jag hade tänkt mig, men kanske kan vi samsas om dem. En stund lyckades jag iallafall kompromissa så att hon får ha siffrorna om bokstäverna är mina.

Hursomhelst, nu befrias vår resårmadrass äntligen från sitt dubbelarbete som både blockningsunderlag och säng. Godnatt!