Blockade sockor

Allt går lite långsammare för mig nu. Magen är stor och orken lite mindre än vanligt. Men nu har jag äntligen sköljt upp och blockat mina färdiga Nutkinsockor.

Mönster: Nutkin som var marsmönster i sockklubben.
Garn: Egenfärgat sockgarn.
Stickor: 2,25 mm
Ändringar i mönstret: Bytte ut resår, häl och tå till egna varianter... Dessutom har jag spegelvänt varannan mönsterrapport för att få ett symmetriskt mönster.

Och nu förstår jag inte hur jag kunnat leva utan mina Succaplokki-sockblockare! Det är ju så smidigt och enkelt och blir snyggt och fint.
Mina har jag beställt efter från Finland, men jag såg nyligen att man numera även kan köpa dem på Etsy!

Tre nyanser av lila

Äntligen. ÄNTLIGEN! Jag är färdig med min Candle flame sjal! Garnet, Malabrigo lace, fick jag i julklapp förra året, och började sin resa mot en sjal i mars, för att sedan stickas på stickcafékvällar både här och där, på balkongstunder och på semestern.
Ärligt talat tyckte jag att den här stickningen var lite långtråkig, och eftersom stickningen hängt med så länge är den redan helt tovad och tufsig nertill av att ha legat i famnen på mig. Så för nån vecka sen blev jag så trött på att se den ligga i stickkorgen så att jag i ren irritation stickade den färdig! Kanten har jag avmaskat på Laminariavis med dubbelt garn. Stickade sjalen av 100 gram garn och på stickor 3,5 mm. Nu älskar jag den, och ska behålla den oblockad och charmigt bubblig!

Tredje rosenbaskern klar
Jag har verkligen njutit av att sticka Rose Red-baskrar åt både mig och dottern. Nu blev det ytterligare en till min mamma.
Den här är stickad i Rowans Felted Tweed. Stickad, precis som de tidigare, på 3,75 mm och exakt ett nystan gick åt.

Den här blev lite pösigare än den till mig, men både jag och mamma är nöjda. Och garnet är så härligt att jag nästan vill ha en till mig själv i det här garnet också, fast i en annan nyans.

Socktoberfest – halvlek
Ena sockan till maken är klar. De här ju mina socktoberfestsockor, eller Gentleman's Fancy Socks. Ska fota i lite bättre ljus sen. Men den är iallafall jättefin på foten.
Fast nu börjar minsann maken antyda att han kanske kan behöva ännu fler stickade saker, nu när jag kommit igång med att sticka till honom. Hm...

Import från Finland
En efterlängtad bok, som jag fick av min mamma, som är på besök hos oss från Finland. Boken heter Sata kansanomaista kuviokudinmallia och är en faksimilupplaga med diagram av gamla traditionella vantmönster. Inga färbilder eller nåt sånt (vilket jag hade trott skulle ingå) men det jag i första hand ville åt är ju ändå diagrammen!
För en tid sedan beställde jag sockblockare, eller Succaplokit, från Liinan villat. De är så fantastiskt fina, och det följde med ett roligt stickmått också. Och allt görs av material som är restprodukter från industrin!

Blockarens vedermödor

Jag har nåt att visa upp! Min rosa spetsstickade halsduk är färdig. Ja, den har ju länge varit färdigstickad, men sen kom ju ett stickförbud (och annars också allmänt användarförbud) för min onda handled ivägen.

Färdigställande
När min hand nu börjat kännas lite bättre så gav jag mig därefter på att blocka den när jag ändå var igång, dessutom plötsligt lite nyförälskad i den igen när jag hållit i den vid trådfästandet. Fram med blockningspusslet och hej vad det gick, och inte fick jag mer ont i handen än jag hade innan heller. (Blockningsvajrar, förresten, fattar inte att jag överhuvud taget orkade blocka innan de kom in i mitt liv!)

Olycka i arbetet
När jag har nålat upp allt så skulle jag bara kontrollmäta att den blivit lika bred sträckt över hela längden, och glad och nöjd över att allt ser så fint ut tar jag ett kliv bakåt - rakt på nåldynan. Som förutom knappnålarna även innehöll en grov stoppnål. Jag hör fortfarande ljudet av när den tjocka nålen, med nålens öga uppåt alltså, tränger igenom fotsulan. Får en mindre chock men lyckas pilla ut nålen och plåstra om. Och till det viktigaste: inget blod på stickningen!

Ser det bra ut nu?
Jag har aldrig gillat att bli fotad, men jag vill ju ändå ibland bli fotad med mina stickade alster, och maken ställer snällt upp som fotograf.

Det är ju roligare att kunna visa upp bilder på bloggen där det stickade sitter på en människa, som det ska göra, och inte på golv, stolar, galgar etc. Dessutom ser jag på stickat på ett nytt sätt sen jag börjat blogga och därmed fota det jag gör. Fast helst håller jag nog själv i kameran.

Okej, fotografera då
Men ändå, plötsligt både ser och känns det ganska bra, jag har ju ändå en nyblockad halsduk! Och jag gillar den jättemycket. Merinon från Fleece artist kommer jag nog att köpa igen, för det var härligt att sticka med. En härva räckte exakt till denna. Den virkade blomkanten tycker jag nu är jättefin också, helt rätt. Jag är glad att jag gjorde om den, blir mer iögonfallande såhär och en bättre helhet.

Slutet gott
Nu, ett par dagar efteråt har jag bara lite ömt kvar i foten, jag har en vårscarf att känna mig fin i, och som ni ser på rätta-till-bilden har jag inte ens handledsskenan på mig längre (inte hela tiden iallafall). Livet är kanske inte så dumt ändå.

Rosa spets och leksaksfynd

Nu har jag påbörjat halsduken i mitt fina garn jag berättade om häromdagen. Tack Cina för att du bekräftade min förhoppning att härva skulle räcka till en halsduk. Återstår bara att se hur lång den blir.

Såhär långt har jag kommit, jag tycker att färgen och den mjuka skiftningen som handfärgat garn ger är fantastisk.

Ser spetsmönstret bekant ut? Mycket riktigt, det är lånat från Swallowtailsjalen. Och uddkanten är tydligt Heartfelt-inspirerad. Jag stickar med Addi lace-stickor 3,75 mm och jag förstår inte hur jag har kunnat leva utan dem tidigare!

Jag har varit på jakt efter golvpussel att använda som blockningsunderlägg, som jag sett att andra stickbloggare gör. Idag hittade jag såna i vår lokala leksaksaffär, dessutom i jättepack och betydligt billigare än på ett annat ställe där jag lät bli att köpa häromdagen.

Förpackningen låg framme på vardagsrumsgolvet när jag hade hämtat dottern på dagis, och hon blev helt salig över den nya leksaken. Efter en stund såg det ut såhär och hon sa: jag kan ta alla siffror och bokstäver så får du hålen. Hm, det var ju inte riktigt så jag hade tänkt mig, men kanske kan vi samsas om dem. En stund lyckades jag iallafall kompromissa så att hon får ha siffrorna om bokstäverna är mina.

Hursomhelst, nu befrias vår resårmadrass äntligen från sitt dubbelarbete som både blockningsunderlag och säng. Godnatt!