...så får man snabbt fixa nåt nytt garnpynt!
Mönster: Nutkin som var marsmönster i sockklubben.
Och nu förstår jag inte hur jag kunnat leva utan mina Succaplokki-sockblockare! Det är ju så smidigt och enkelt och blir snyggt och fint.
När jag inte hann sticka mina Nutkins färdiga i mars, så kom jag helt av mig med dem. Men eftersom jag nu så gärna vill börja sticka på knästrumporna som var majmönster (ja, det börjar ju vara på tiden!) i sockklubben, och de stickor jag behöver har alltså suttit i den halvfärdiga sockan... Men nu! Bara 2 månader eftersläntrandes, men ändå – färdigstickade!
Både sockor och sjalar har fått vila lite nu, och jag har koncentrerat mig på barnsaker istället.
Dottern, som har beställt en "tuttifruttimössa", var dock ovanligt ovillig att vara modell, även om hon var nöjd med resultatet.
Sen över till nästa barn, det som ännu är i magen, och som nog behöver en miniatyrkofta nu sin första sommar.
Gissa om den här garndrömmarmamman kände sig hedrad när dottern ville ha på sig sin nya minikofta på sitt 5-årskalas igår! Den är alltså klart godkänd :)
Garn: Vikinggarns Pure Milk fiber från Marias garn. Åtgång endast 52 gram!
Det är inte alltid det roligaste att ställa upp som modell på beställning. Om jag däremot ska fota bara garn så kommer dottern ofta och vill vara med! Hm.
Här är två nya muddar som jag har stickat och virkat. Båda är gjorda i garner från Debbie Bliss, det gröna är Cashmerino aran och det blåa är Baby cashmerino – två riktiga favoritgarner.
Dessutom kommer här till slut en liten glimt av det som förhoppningsvis snart också är ett färdigt mönster - ett litet och roligt pynt!
Nuförtiden har man ju en massa småsladdar till all elektronik man har; mobiltelefonladdare, usb-kablar etc.
Jag tycker att lite oväntade material passar bra till små virkade saker. Nu undrar jag härnäst hur det är att virka med mattrasor!
Jag tycker det blev riktigt fint med i-cord längs sidorna, det ser liksom välarbetat ut. Det kommer jag nog att göra fler gånger, även om jag inte behöver justera så att färgerna fördelar sig snyggt.
På de här två sista bilderna syns färgerna bäst så som de ser ut i verkligheten. Tycker att ett sånt här mönster med spets men ändå med lite "ytor" slätstickning gör sig bra på ett såhärpass melerat garn. Både garnet och mönstret kommer fram på ett fint sätt.
Det var ju inte så svårt - egentligen! Och roligt var det, och snabbt gick det (när jag väl satte igång ordentligt för nån vecka sen). Så låt mig stolt presentera min första färdigstickade kofta till mig själv i vuxen ålder, February lady sweater.
Och bra blev det ju. Jag tror bestämt att mitt koftsjälv-förtroende har stigit ordentligt i och med det här. Garnet, Araucania Nature wool, inköpt hos Marias garn, är underbart att sticka med, och det gick det åt betydligt mindre garn än jag trodde, bara 360 gram på stickor 4,5 mm.
Som ni ser fungerar koftan utmärkt att bära med bebismage också :)
Jag är så glad och stolt så det nästan är fånigt. Och så dumt att jag haft sån ångest över koftor och tröjor - nu ska här stickas fler! Ett garnköp till en ny kofta är redan inplanerat till den resa jag ska göra, därför kommer det vara tyst på bloggen en dryg vecka. Och det känns jättebra att kunna resa iklädd en ny kofta.
Muddarna är stickade i Baby cashmerino inhandlat hos Fröken Garn, och mönstret är från Nina Sagulins bok Sticka accessoarer. Enda ändringen i mönstret är att jag på slutet stickade några korta varv på det slätstickade för att den skulle sitta finare på armen.
Som jag redan antytt så har jag inte bara stickprojekt på gång, utan även ett bebisprojekt! Den nya familjemedlemmen kommer inte förrän i sommar, men man kan ju alltid förbereda med lite stickat.
