Lite fokus hade inte skadat

Det känns som att jag inte kommer nån vart. Jag stickar lite och virkar lite men det blir inget av det. När jag plockar fram alla projekt som verkligen är aktuella så ser samlingen ut såhär.


Halsplaggsraden överst:

- Aeoliansjalen. Klart aktuell, men det är inte varje dag jag har ork till pärlpillet. Men jag vill få den färdig innan bebin anländer.
- Lace ribbon i lingarn. Min "tråkstickning" när jag behöver nåt i händerna utan att behöva tänka :) Mycket viktigt att ha en sån stickning på gång!
- Min fina smoke ring-krage. Kom bara av mig med den, även om det inte är så mycket kvar. Anledning okänd, men ligger troligen här på bordet också :)
- Oj, här ligger ju fortfarande min ofärdiga Swallowtail. Slutade sticka på den när garnet trasslade sig nåt förfärligt. Men jag vill inte klassa den som UFO än... Kommer ju att bli jättefin – om jag bara stickade den färdig nångång!

Sen till de mindre sakerna i nedre raden:

- Barnvagnsnätkassen. Rolig att virka och fin färg, men jag tror det blir för tjockt, och kommer att behöva köpa myycket mer garn. Det vill jag inte. Åtgärd: repa upp och virka med enkelt garn.
- Sommarmössa till dottern. Beställd i "tuttifruttigarn". Snart färdig.
- Sommarmössa som ska bli present till en liten Hilma.
- Marssockorna Nutkin. Snart snart färdiga, faktiskt. Tro inget annat!
- Halvvantarna i tvåfärgsstickning, som var så roligt att lära sig. Sen kom värmen. Men till hösten har jag inte mycket för dem om jag inte stickar den här färdig.

Vad håller jag på med?! Såhär är det ofta, utom när jag får nåt riktigt ryck med nåt ovanligt roligt projekt och bara stickar på det. Men nu, denna känsla av att inte komma nånvart. Men jag befarar att jag drabbas av klaustrofobi om jag bestämmer mig för att beta av ett projekt åt gången...

Dessutom har jag ju annat jag vill börja på; knästrumporna, en bebikofta och fina klänningen. Men nej, jag kanske får försöka åtgärda lite av det påbörjade först. Jo, det ska jag. Så får det bli.

Är det nån annan som överhuvudtaget känner igen sig i det här? Hjälp mig!

Ny fas i livet och några blåa projekt

Nej, det är inte bebisen som har kommit än. Det nya i vår tillvaro just nu är att vi har skaffat en kolonilott! Det är helt nytt och spännande och väldigt väldigt roligt. Jag ser redan mig själv sitta i skuggan under äppelträdet och sticka, medan bebin sover i vagnen och maken och 5-åringen går runt på tomten och pysslar och fixar... man måste ju ha drömmar :)

Dessutom tycker jag att det är riktig lyx att kunna laga rabarberpaj av egen rabarber och sitta ute och äta den. Vilket vi ska göra väldigt snart!

Och jo, jag stickar lite också. Aeoliansjalen går långsamt framåt. Det är inte alla dagar jag känner ork och tålamod med pärlorna, men den är rolig att sticka de gånger jag gör det!



Jag har också påbörjat en virkning, det ska bli en ny nätkasse att ha till vår gamla barnvagn när bebin kommer. Då, för 5 år sedan, ville jag ha det mesta i svart (så trist!), så vagnen är svart. Nu kommer den iallafall att piffas upp av lite turkost.

Slutligen har jag också bestämt mig för vilket garn jag ska sticka mina Lakeside-sockor i. Jag har haft ovanligt svår beslutsångest kring färgval för dessa sockor, men igår åkte jag till Fröken Garn och hade bestämt mig för att inte komma hem utan sockgarn. Och det lyckades! Nu blir det blåa knästrumpor i Gepards Cash-sockgarn. Nu ska jag bara avsluta det lilla som är kvar på marssockorna först...

Jag är igång x2

Det var väl knappast nån av er som läste om min förvirring som trodde att jag skulle kunna låta bli att börja på Aeolian-sjalen. Och såklart var jag tvungen att börja. Pilligt och tidskrävande med pärlorna, men roligt. Och fint.

För många år sen stickade jag ett par vantar med mönster i två färger. Hade aldrig gjort det förut, men jag var envis. Och jo, det blev vantar, men det tog lååång tid. Jag fick nämligen aldrig riktigt klart för mig hur man bäst höll trådarna, och det blev ett trådbytande och snurrande i evinnerlighet.

Nu har jag dock fått hjälp av trevliga Kerstin, som visade mig lite knep och trix. När kaffet och chokladbakelsen var avklarade och garnet kom fram fick jag flera aha-upplevelser när hon visade hur. Och vips var jag igång med att sticka Iinus Polka dot mitts i glada färger.

Och glad är även jag över att vara igång med tvåfärgsstickning igen!

TILLÄGG: Jag stickar halvvantarna i Gepards Cotton Wool.

Det är inte lätt...

Just nu handlar allt om att jag verkligen vill börja på Aeolian-sjalen.

Jag har garn, blått Duo silke/merino, och pärlorna har precis anlänt från Pärltorget, storlek 8/0 från Miyuki. Jag har bara 1 härva så jag tror det får bli den lilla sjalstorleken.

Men eftersom jag har så lätt för att bara börja på nya saker hela tiden så tänkte jag att antingen en marssocka eller min smoke ring måste bli klara först, så nåt annat också går framåt. Kragstickningen har jag inte rört på nån vecka nu. Sockan då? Jo, den första är nästan klar nu. Men det känns inte bra. Den där börja-på-sjalen-nerven stör.


Jag borde också börja sticka på en minikofta i detta nya garn, mjölkgarn!, som maken hade med hem från den senaste stockholmsturen. Vår snart-5-åring har plötsligt bytt färg helt, och nu ska det helst vara turkost eller blått eller limegrönt. Ja, det här garnet hade lite av alla, så vi får se om hon bli nöjd. En kort och kortärmad kofta har iallafall stått på önskelistan ett tag nu.

Som nåt slags kamouflage till allt jag skulle göra i tur och ordning började jag helt plötsligt att virka lite av mitt nya Lenpur Linen istället.

Som om DET skulle vara mer befogat än att påbörja sjalen eller barnkoftan!

Istället blev ju detta ännu en nystartad grej som kommer att läggas undan när jag väl börjar med sjalen...

Det är inte lätt att förstå sig på sig själv alltid.
Men ikväll börjar jag nog på sjalen ändå. Tror jag mår bäst så.

Förresten, jag fick en fin utmärkelse av Mikaela som bloggar på Stickäventyr. Tack så mycket! Jag skickar den tillbaka till dig, men nöjer mig med det, eftersom jag skickat den vidare tidigare i vintras också.