Mönster på barnkrage

Häromdagen fick jag förfrågan om mönstret på min dotters krage/ fuskpolo av en dagiskompis mamma, och tänkte att kan visas här på bloggen också, även om det är ett tag sen jag stickade den (innan jag började blogga)! Stickad efter eget mönster i Drops Silke alpaca.


Jag har stickat kragen uppifrån och ner, och den är stickad fram och tillbaka på rundsticka (inte runt alltså) och sytt ihop.

Stickor: 4 mm
Garn: Drops Silke alpaca, 2 nystan
Lägg upp 54 m (52+2 kantmaskor) och sticka resår med 2 räta, 2 aviga i ca 10 cm. Därefter ökas antalet maskor så att resåren blir 3 rm+3am.
På det som är rätsidan så kommer nu de rätstickade "ränderna" att övergå i ett falskt flätmönster, och alla ökningar görs på de avigstickade partierna.

Flätmönstret (över 3 maskor och 4 varv):
Varv 1 (rätsida): *lyft 1 m, 2 rm, dra den lyfta m över de två stickade*
Varv 2 (avigsida): *2 am*
Varv 3: *1 rm, 1 omslag, 1 rm*
Varv 4 *3 am*

Upprepa dessa 4 varv och avsluta med varv 1 och 2

I de avigsticka partierna mellan flätmönstret görs nu ökningar genom att öka 1 maska vart 4:e varv tills kragen är lagom stor. Maska av löst och sy ihop kragen. Tänk på att man viker ner kragen upptill så att sömmen kommer på rätt sida!

Stickat är hett

Sandra Backlund har nu haft sin första solovisning på Sthlm fashion week med enbart stickad design - fantastiska skapelser! Kolla in hennes senaste kreationer på catwalken på SvD, Rodeo och Metro.

Ni har väl inte heller missat Muchis och Knitted by me? Båda är nya och frächa och konceptet går ut på enkel, snygg design och färdiga stickkits. Uppiggande format och dessutom jättebra, nu när allt fler upptäcker stickningen!

Pärlpyssel och sockpost

Nackspärrseländet börjar äntligen släppa - så frustrerande att ha för ont för att kunna sticka! Men idag är jag redan så bra att jag pärlpysslat lite och gjort nya stickmarkörer.


Det är ju betydligt roligare med vackra markörer än tråkiga garnsnuttar, eller hur! Jag har använt stenar, sötvattenspärlor och metallblommor, och de pyttesmå pärlorna mellan den runda svarta och den cerisa stenen är av glas. De svarta stenarna (minns inte vad det är för sten) glittrar och gnistrar när man ser i rätt ljus, och det var kul att det syns på fotot också! Jag tycker det är praktiskt att använda smyckevajer till stickmarkörerna, de blir smidigare och följsammare att ha på stickorna än de som har en sluten ringögla.

Jag har tidigare här på bloggen skrivit om enfärgade och melerade/ randiga garner. Överlag tycker jag bättre om enfärgade, och om garnet är flerfärgat ska det vara mjuka färgskiftningar - inte för "plottrigt".

När det gäller sockgarner och sockstickning tycker jag definitivt att mönsterstickade sockor gör sig bäst i enfärgat garn. Randigt sockgarn kan vara snyggt, men då i slätstickning, och det är för tråkigt att sticka tycker jag. Men det tycker inte min mamma, och det är hon som har stickat de här sockorna till mig i Kaffe Fassetts/Regias sockgarn i färgen Fog. Tack, mamma!

Nackspärr och erkännanden

Hur botar man nackspärr?
Jag har fått nackspärr! Imorse sa det klick i nacken och sen dess har jag varit stel som en pinne. Med taggtråd på. Det är första gången i mitt liv som jag har drabbats av detta tillstånd, och det vill jag inte uppleva igen. Det är väl tveksamt om det kommer att bli nåt stickat i soffhörnet ikväll. Det värsta är att jag blir så rastlös och irriterad om jag "bara" ska sitta och titta på en film, jag måste ha nån typ av stickning i händerna. Ofta är stickningen intressantare än filmen. Så kanske är det så att tv:n är ett komplement till min stickkväll och inte tvärtom. Ännu mer tragiskt för mig isåfall ikväll, för just nu innebär min nackspärr även stickspärr!

Hur botar man koftångest?
Vad kul att många har intresserat sig för mitt inlägg om stickrädslor. Jag anser mig ju vara i grunden orädd, men just det här med koftstickning är lite problematiskt. Jag har vid ett flertal tillfällen försökt bota min koftångest - med GARN! Naturligtvis, garnsamlare som jag är, jag köper ju garn utan att ha nåt tilltänkt projekt att använda det till... Vid flera tillfällen de senaste åren har jag köpt garn som "skulle passa perfekt till en kofta, om jag köper dethär garnet så blir det äntligen av". Och nu ska ni få ta del av vad som händer sen:

Ull-lin
Sommaren för fyra och ett halvt år sedan (ojoj, är det redan så länge sen!) var jag på biläventyr i östra Finland, och jag och (stick)vännen M med vidhängande män skulle besöka garntillverkaren Raijan aitta, som vi hade råkat hitta info om. Vi begav oss mot målet enligt vägbeskrivningen, men de små vägarna blev allt smalare och skogen runtomkring högre och tätare. Åtminstone männen började bli lite oroliga över var vi skulle hamna, men till slut öppnade sig skogen för en vacker gammal gård med försäljning av garn och linneprodukter. Överväldigade över att vi överhuvudtaget kom ut ur skogen igen så shoppade vi loss ordentligt. Bland annat köpte jag garnet Wolli, ull- och linblandning, som skulle bli en kofta. Det blev först ett helt bakstycke med korsade maskor och stickat med två trådar. När bakstycket var klart tyckte jag att ytstrukturen var för orolig och påbörjade ett nytt bakstycke i slätstickning med två trådar istället. Och nu resonerar jag så att jag nog skulle ha större användning av en kofta stickad i bara en tråd...

Ull-silke
Förra julen fick jag av min mamma detta vackra garn i julklapp. Jag hade önskat mig. För nu skulle jag sticka en kofta. Och jag ville sticka i ull-silke, närmare bestämt garnerna Silvia och Sivilla från Wetterhoff. Det ena är tvåtrådigt och det andra är fyrtrådigt, och här jag har planerat, mätt och stickat provlapp och allt med en tråd av varje tjocklek. Men längre än till provlappen har jag inte kommit, trots att garnet och färgen är perfekta.

Ull i olika färger
När jag för ovanlighetens skull var i Stockholm förra våren så ville jag ju besöka garnaffärerna där. Hos Maria skulle jag slå till på nytt garn till en kofta, förutom garn till sjalar då förstås. Fastnade för flera av färgerna i detta tvåtrådiga ullgarn (tror det är från Kampes), nu skulle jag slå till på att både sticka kofta och dessutom sticka med flera färger! Tycker fortfarande färgerna är vackra, en kall röd färgad på vit och på grå ull, samt en härva svart. Det här garnet har jag inte ens nystat upp än! Hur blev det såhär? Sjalgarnerna däremot är använda, kanske också bör nämnas i sammanhanget.

Rosagrå ull
I ett annat Kampesgarn har jag faktiskt påbörjat en kofta i raglanmodell stickad uppifrån. Egen modell är planerad med mycket inspiration från Fitted knits. Men jag hade inte kommit så långt när jag plötsligt behövde jag rundstickan till nåt annat, "viktigare", och sen dess har den legat och sett ut såhär.

Jag kan med den här sammanfattningen konstatera att jag inte botar min koftångest med garnshopping.
Och nu undrar jag faktiskt: vad väntar jag på?

Rosa spets och leksaksfynd

Nu har jag påbörjat halsduken i mitt fina garn jag berättade om häromdagen. Tack Cina för att du bekräftade min förhoppning att härva skulle räcka till en halsduk. Återstår bara att se hur lång den blir.

Såhär långt har jag kommit, jag tycker att färgen och den mjuka skiftningen som handfärgat garn ger är fantastisk.

Ser spetsmönstret bekant ut? Mycket riktigt, det är lånat från Swallowtailsjalen. Och uddkanten är tydligt Heartfelt-inspirerad. Jag stickar med Addi lace-stickor 3,75 mm och jag förstår inte hur jag har kunnat leva utan dem tidigare!

Jag har varit på jakt efter golvpussel att använda som blockningsunderlägg, som jag sett att andra stickbloggare gör. Idag hittade jag såna i vår lokala leksaksaffär, dessutom i jättepack och betydligt billigare än på ett annat ställe där jag lät bli att köpa häromdagen.

Förpackningen låg framme på vardagsrumsgolvet när jag hade hämtat dottern på dagis, och hon blev helt salig över den nya leksaken. Efter en stund såg det ut såhär och hon sa: jag kan ta alla siffror och bokstäver så får du hålen. Hm, det var ju inte riktigt så jag hade tänkt mig, men kanske kan vi samsas om dem. En stund lyckades jag iallafall kompromissa så att hon får ha siffrorna om bokstäverna är mina.

Hursomhelst, nu befrias vår resårmadrass äntligen från sitt dubbelarbete som både blockningsunderlag och säng. Godnatt!

2+1=ett perfekt par

Den här ekvationen kanske inte går att tillämpa på alla situationer i livet, men vad gäller mina monkeysockor så blir det förhoppningsvis så.

Fast rent tekniskt är jag väl godkänd för mina januarisockor, eftersom jag nu har stickat två stycken. Men jag väntar lite med slutrapporten och inrapporteringen till klubben eftersom jag nu har påbörjat ett tredje skaft, som ska bytas ut på den första sockan, som blev för lös.

Nu har februarimönstret avslöjats också, och det blir sockor med falska flätor från Sticka!. Jag tror dock att jag hoppar över den här månaden. Fast man vet ju aldrig, kanske sätter grupptrycket in efter ett tag när alla börjar visa sina sockor...

Rädd eller orädd stickerska?

Det har pågått en intressant diskussion på Knitting Daily. Det handlar om ifall man är en rädd eller orädd stickerska (fearful or fearless knitter, men att översätta knitter med "stickare" känns ju konstigt, så jag skriver stickerska).

När jag första gången snabbläste Sandi Wisehearts funderingar kring detta tänkte jag direkt, lite malligt nästan, att jag definitivt är en orädd stickerska – jag som alltid har hittat på egna mönster, som går på lustkänslan, som börjar sticka när jag får en idé, och löser problem efterhand.

Jag läser vidare och får mig en funderare vid frågorna om stickrädslor (fritt översatt):

- Vad skulle du sticka om du var den stickerska du alltid drömt om att vara?
- Är det något du inte har provat att sticka p.g.a. att det verkar vara för skrämmande?
- Finns det någon teknik du skulle vilja lära dig, eller kunna bättre? Finns det något som förbryllar dig?
- Är det nåt du verkligen vill prova, djupt från hjärtat, men har inte vågat för att du tror att du inte är tillräckligt duktig?
- Stickar du alltid samma gamla saker, men skulle vilja prova på något nytt?
- Stickar du alltid åt andra istället för åt dig själv? Eller stickar du kanske bara accessoarer till dig själv, men aldrig en vacker tröja?

Vad jag drömmer om är ju att vara en stickerska som hittar på egna saker att sticka, inte är beroende av mönster utan går på egna idéer, lustkänsla och kärlek till garn – sån är jag! Vad gäller tekniker är jag inte heller rädd, inte för att jag provat allt, men jag provar gärna, och allt som har nån typ av diagram fixar jag för det mesta. På nåt sätt. Bara jag har en egen bild av det i mitt huvud så ☺ Och vad gäller accessoarstickning är jag själv hur påhittig som helst och provar mig fram.

Men sen blir det värre, och självkänslan dalar lite… den allra sista frågan träffar mitt i prick. För det är ju så att jag har ganska många sjalar och halsdukar. Och jag ÄLSKAR dem! Faktiskt! Men det här med tröjor och koftor till mig själv (till dottern och maken är det inga problem) är värre. Där lider jag i ärlighetens namn av rejäl ångest! Jag är kurvig och har förhållandevis kort rygg, så det går helt bort att bara ta ett fint mönster och sticka det. Jag påstår ibland att det bara är att göra stickprov och mäta sig själv och så stickar man! Och jag har påbörjat många planeringar av koftor till mig själv, gjort provlappar och räknat ut och haft mig, men mycket längre än så kommer jag inte (nåt bakstycke har det ju blivit men sen slår ångesten till rejält och ett UFO är skapat).

Gräver man ännu djupare i det här dilemmat så kommer det väl fram sånt som att jag inte har varit sådär totalnöjd med omfånget av min kropp och på nåt sätt inte vill riskera att en stickning blir för tajt och därmed visar alla kurvor, eller för vid, och ser ut som att jag försöker dölja kurvorna… Det är inte lätt! Dessutom har jag det senaste året gått ner i vikt ca 15 kilo och jag har inte hängt med i huvet att min kropp är mindre (provar t.ex. alltid för stora kläder först tills jag kommer ihåg att jag ju kan ta en mindre). Och tänk nu om jag börjar sticka en fin tröja och sen ändrar jag i storlek igen… skyller jag på.

Jag har faktiskt aldrig tidigare tänkt tanken att mina sjalar skulle vara nån slags ursäkt för min tröj- och koftångest, att jag kan säga ”men jag trivs bättre med att ha en sjal över axlarna” eller så. Tror inte det är så. Och för att återknyta till frågorna, så är det nog inte så att jag inte tror att jag är tillräckligt duktig för att sticka tröjor med eget mönster, utan rädslan handlar om andra saker. Men jag tror det är dags att ta tag i det här problemet, den här ångesten, de här känslorna. Stickning av det ena (koftor) utesluter ju definitivt inte det andra (sjalar, eller sockor för den delen nu med sockklubben och allt).
Det här året ska bli det år när jag blir en orädd stickerska! Och nu är ni mina vittnen.

Är ni redan orädda stickerskor? Om inte: vad har ni för rädslor och ångestar?

ABC-lek

Har ni sett att Stickeri stickera stickeralla ska ha en ABC-lek? Kul idé faktiskt, som man kan göra så mycket eller lite av som man vill! Jag har anmält mig, nu när jag har upptäckt att jag är en gruppmänniska iallafall (i.o.m. den roliga känslan i sockklubben), och kan delta i en massa sånthär nu när jag har en blogg.

Anmäler ni också!

Cerise+mörkblått=jag?

Jag reafyndade en mellanvädersjacka idag. EN BLÅ!!! (herregud, var ska denna blåhysteri sluta, jag brukar inte ens tycka särskilt mycket om just mörkblått!) Men nu har jag köpt en mörkblå jacka, plötsligt helt matt av allt svart i min garderob och dessutom på de flesta andra människors ytterplagg! Nu är det ju inte på nåt sätt så att jag saknar halsdukar och sjalar, men med nytt ytterplagg är det ju frestande att sticka nåt nytt som passar till. Ja, ni fattar.

I somras när jag beställde garner från Garnkorgen slank en härva av handfärgad cerise merinoull från Fleece Artist med i beställningskorgen. Bara för att jag var så nyfiken på hur garnet såg ut i verkligheten. Och det gjorde mig inte besviken, det är jättevackert färgat och spunnet! Tror det kan räcka till en liten halsduk (det är 115 gram och 325 meter). Cerise och mörkblått är väl snyggt ihop?

Nu har jag varit så totalt koncentrerad på mina monkeysockor, så det känns alldeles nödvändigt att börja på nåt annat (nej, sockorna är inte färdiga ännu). Jojo, jag vet att jag har flera pågående projekt redan, men jag gillar sånt här, när t.ex. en impulsköpt reajacka sätter igång inspirationen hos mig... Så nu ska jag grunna på hur den här nya halsduken ska se ut!

Lika men olika Monkeys

Hur gick det här till?! Glad i hågen lägger jag upp för monkeysocka nummer två, och stickar snabbt hela skaftet. Plötsligt tycker jag att den ser så tät och fin ut, ja alldeles, alldeles... underbar! Med andra ord lagom stor och lagom tajt, till skillnad från nummer ett, som jag ju skrivit om är för lös. Och här är bildbevis:


Som ni ser så blev det stor skillnad. Första sockan har en masktäthet på 30 m/10 cm i hela skaftet (redan i foten fick jag in ett lite hårdare handlag märkte jag) och den andra sockan är nästan som det ska vara enligt mönstret, alltså 32 m! Som det kan gå!
Dessutom har jag stickat mönsterrapporten 7 gånger i skaftet på båda sockorna, men 7 rapporter på andra sockan blir lika långt som när jag hade stickat 6 på den första. Är förundrad över att jag under arbetets gång kunde ändra min stickfasthet såhärpass mycket!

Och detta är ju både bra och dåligt. Bra att sockan nu sitter bättre. Dåligt för att jag har två olika sockor, och därmed kanske måste sticka om den första, åtminstone skaftet, om jag kan få till så jag fogar ihop nytt skaft och gammal fot på nåt snyggt sätt. Graftingen i tån blev ju iofs helt OK, så kanske, kanske jag kan våga mig på det. Vad tror ni?

För ett tag sedan gick jag förbi den här stolpen i centrala Lund. Hade inte med mig kameran då, men vad gjorde väl det - idag kan man i Sydsvenskan se den här bilden på första sidan av lokaldelen. Kul att stickgraffiti (och därmed stickning överlag!) t.o.m. får sån plats i tidningen! Det här är på inget sätt min grej att göra, men jag tycker det är väldigt roligt som fenomen!

Stor och ensam apa

Nu är min första Monkeysocka färdig! Min första avslutade socka på länge, bara en sån sak!


Tidigare hade jag ju lite ångest över att jag stickar för löst, men trots det orkade jag inte byta till mindre stickor. Så nu är den lite lös i skaftet. I foten minskade maskor tills jag bara hade 14 maskor per sticka under foten och 16 maskor på ovansidan såklart där mönstret är. Och 60 maskor istället för 64 passade mina händer och min fot mycket bättre!
När jag kom till tån flyttade jag över så jag hade 15 maskor på alla. Dessutom gjorde jag den mittersta delen av mönstret en gång till ute på tårna, samtidigt som jag gjorde tåintagningarna.


Och här lids inte av nån ångest över att lägga upp och börja sticka på socka nummer två*, nejnej, tro inte att jag låter mig nedslås av att passformen inte är ultimat. Med strumpor eller strumpbyxor under är den OK, även om den väl kommer hasa sig lite sådär benvärmaraktigt... Men jag lär mig till nästa gång att välja mindre stickor! Jag började iallafall genast med den andra sockan och hann sticka resåren, innan ögonen behövde vila igår kväll.

Ägnade en liten (ähum) stund vid datorn och Ravelry igår också och kikade på de hundratals sockmönster som finns, och väldigt många är ju dessutom gratis. Har några riktiga snyggingar som man ju kan hoppas dyker upp i sockklubben framöver! Spännande, spännande.

Förresten, hur blockar man sockor på ett vettigt sätt?!

*eller SSS (second sock syndrome)

Drömmer om blått...

Det har skett en färgskiftning i mitt sinne - jag har ett nyuppkommet behov av BLÅTT! Så i bagaget hem från Helsingforsresan var det nästan bara blåa nystan som fanns med!


Ofta när jag är på garnshopping utan särskilt behov av just ett garn till just ett speciellt plagg, så brukar det bli två nystan var av olika fina garner som jag faller för, bara för att de är så fina och "det kan nog bli en mössa eller muddar". Sen har jag garnskåpet fullt av olika tvånystansaffärer. För en gångs skull köpte jag lite mer av ett garn, detta är Sirdars Babybamboo, som ska bli ett linne tänkte jag. Blev förtjust i den mjukt blåa färgen på garnet.


Men när man är med i en sockklubb är det ju förresten helt legitimt och t.o.m. lämpligt att köpa två nystan av ett garn. Och det gjorde jag, måste ju ladda upp lite ifall jag måste sticka många månadssockor. Har inte sett Regias silkeullsockgarn på riktigt förut, men i helsingforsgarnaffären Menita fanns det, så det fick följa med hem. Har kommit fram till att det är enfärgade eller svagt melerade sockgarner jag gillar (iallafall till mönsterstickade sockor, till slätstickade får det gärna vara melerat och randigt), och nu laddade jag upp med vitt, svart och duvblått sockgarn som är så mjukt så mjukt. Jag är väldigt svag för ullsilkeblandningar...

Mer blått: en ny garnkvalitet, Primavera, från teetee. Ja, även detta en ullsilkeblandning (75% merino, 25% silke) i otroligt vacker linblomsblå färg som ska bli en virkad basker.
Sen lovade jag min snart fyraåriga dotter att eftersom hon var med mig så snällt och tålamodigt i garnaffären en lång stund så skulle hon få välja ett nystan till sig. Hon gillar runda nystan, och hon valde ett rosa (förstås!) garn i cashmere-ull-silke, vilken känsla för fina material hon har! Eftersom jag hade lovat att hon fick välja och i smyg var lite stolt över att hon valde en sån fin kvalitet så började jag inte förhandla om beslutet.

För övrigt så kan jag säga att garnaffären Menita på Högbergsgatan 20 i Helsingfors har mycket och fina garner och dessutom service på svenska om man föredrar det. Allt ovan är inhandlat där.

Till och med de andra småsakerna jag köpte på resan följde samma färgtema. Jag älskar änglar i alla varianter, men nån sån här har jag aldrig träffat förut som jag hittade på Moko. Ljus från Desico är nästan obligatoriskt i resväskan när vi besöker Finland, och denna gång blev det, föga överraskande vid det här laget, ett blått!

Om ni inte har tröttnat på allt blått så vill jag visa mitt reafynd från Garnhärvan (som förresten också har teetee-garnerna!), som jag beställde för ett tag sen: 5 nystan underbar och vacker lavendelblå Tynn Alpakka från Du store alpakka och ett nystan midnattsblå i samma kvalitet (som inte var på rea men som jag var frestad att kolla färgen på iallafall). Det lavendelblåa är verkligen helt rätt för mig just nu och ska bli en sjal.

Nu ska jag njuta av alla blåa nya kompisar. Och jo, sticka några varv på Monkeysockorna också, är halvvägs på foten av första sockan.

Monkeyskaft och baskerpynt

Nu har jag, trots att jag stickar lite för löst, kommit ner till hälen på min första Monkeysocka. Den sitter helt ok på benet iallafall, får väl se om jag måste justera maskantal i foten.

Tror att jag har tjockt ben men ganska normal fot. Och jag orkade bara inte repa upp och börja om...

Men såhär långt är jag ändå ganska nöjd, trots paniken i förra inlägget!

Jag verkar inte alls hålla farten jämfört med många andra i klubben, men det stör mig inte alls, det är kul stickning, och jag är ju inte med för att snabbhetstävla. Däremot är parallellstickning roligare än jag hade kunnat föreställa mig, kul att kolla på andras bloggar hur långt alla hunnit och vilka garner man väljer.

Har också hunnit virka lite pynt till min turkosa basker. Det är inspirerat från (bara lite lite ändrat) Crochet inspiration. Det är turkosa glaspärlor på också som inte syns så bra på bilden. Det petrolfärgade garnet är Alpacka fashion från Schachenmayr och de turkosa är Drops Alpaca. Och nej, de är inte fastsydda ännu, ifall ni undrar över placeringen på baskern :)

Nu åker jag till Finland en vecka, så det blir tyst på bloggen. Monkeysarna och lite andra småprojekt får följa med. I Helsingfors hoppas jag på lite trevlig garnshopping, som jag kan berätta om när jag är tillbaka.

För breda Monkeys!

Jag är fullt medveten om att jag stickar löst, det har jag alltid gjort. Kanske är det en av många anledningar till att jag sällan stickar efter färdiga beskrivningar... Hursomhelst, nu har jag kommit en bit på mina Monkey-sockor och upptäcker att min masktäthet är 30 maskor på 10 cm och inte 32 m som det bör vara! Det innebär att min socka är hela 4 maskor för breda - ja, titta själva:


VAD SKA JAG GÖRA?

Jag vet att det finns stickor som är 2,25 mm, och det är kanske det jag skulle behöva. Nu stickar jag med mina underbara rosenträstickor som är 2,5 mm. När det gäller strumpstickor vill jag efter att ha fått dessa inte ha nåt annat (i övrigt stickar jag nästan bara med Addi-rundstickor), och ädelträstickor finns mig veterligen inte i mindre än just 2,5. Jag anstränger mig faktiskt för att sticka hårdare än vad som kommer naturligt för mig, men tydligen hjälper inte det.

Hjälp! Det här var ju inte alls roligt!

PS. Jag är ju så innerligt glad över alla er besökare på min blogg, och tack för alla kommentarer och snälla ord! Nu är jag så nyfiken på hur många som ska titta in här i år, så jag har lagt till en besöksräknare :)